Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Empusan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
åskvädret utbryter, om vinden sätter stjälken i
rörelse, bekymrar sig den sovande dock inte om
sin gungande koj; på sin höjd stöder hon ett ögon-
blick framfötterna mot den skakande masten.
Så snart jämvikt åstadkommits, återtages älsk-
lingsläget, som är den horisontala vågarmens.
Kanske hava käkarna, liksom fågelns tår, för-
måga att gripa hårdare fast, ju mer vinden vag-
gar strået.
Ammophilan är inte den enda, som sover i denna
besynnerliga ställning. Det är många andra som
efterlikna henne. Anthiderna”, odynererna””, och
eucererna?, i synnerhet hanarna. Alla hugga sig
med käkarna fast i en stängel och somna med ut-
sträckt kropp och indragna fötter. Några, de
mest korpulenta, taga sig friheten att mot stjäl-
ken stödja den bågfornmigt krökta spetsen av bak-
kroppen.
Detta besök i vissa steklars sovgemak förklarar
inte empusans problem. Det uppkastar i stället
ett annat, inte mindre svårt. Det säger oss hur
föga klarsynta vi ännu äro, då det gäller att tolka
vad som är trötthet och vad som är vila i det ani-
mala maskineriets kuggverk. Ammophilan med
sina oerhörda käkprestationer, empusan med sina
betsmanskrokar, som inte tröttna under tio måna-
der, kommer fysiologen att häpna och fråga sig
vari vilan egentligen består. I verkligheten finns
det ingen vila utom den som vidtager vid livets
slut. Kampen upphör inte: alltid smärtar någon
muskel, alltid drar det i någon sena. Sömnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
