Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Empusan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er era RR REN REN tä A
STAR EAA rar LASSE
48
terad av honan, och sköter sina små jaktbestyr,
utan någon som helst fara för att bliva gripen och
uppäten.
De båda könen leva fredligt tillsammans, lik-
giltiga för varandra, till inemot mitten av juli.
Hanen, som börjar bli medtagen av ålderdom,
slår siordå till fo, jagar inte mera; raglar lange
hit och dit, sänker sig småningom ned från träd-
kupolens övre del och sjunker slutligen samman
på marken. Där dör han en naturlig död. Den
andre, bönsyrsans make, slutar sitt liv, det skola
vi inte glömma, i den glupska honans mage.
Äggläggningen följer omedelbart på hanarnas
försvinnande.
Jag vill tillägga ännu ett ord om bönsyrsans
och empusans levnadsvanor, jämförda med var-
andra. För bönsyrsan är allt strid och kanniba-
lism, empusan har ett fredligt lynne och respek-
terar sina likar. Vad kan vara orsaken till så
djupgående moraliska olikheter, då dessa båda
insekter äro inrättade på samma vis? Kanske
det olika sätt varpå de livnära sig. Ett enkelt
levnadssätt gör givetvis karaktären blidare både
hos djur och människor, fråsseri förråar den.
Fråssaren, som är övermätt av kött och alkohol,
den djuriska vredens jäsningsämnen, kan inte
vara lika blid som den förnöjsamme, som doppar
sitt bröd i litet mjölk. Bönsyrsan är fråssaren,
empusan den anspråkslöse.
Men varifrån har den ena sin omättliga hunger,
den andra sin måttlighet, då deras nästan likar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
