Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
fönsterkarmen, jag besöker honom gärna i hans
hem ute på fältet. Vår vänskap avser inte blott
förströelse under livets ledsamheter och veder-
mödor, av vilka jag som andra fått min del, en
ganska riklig del. Jag ämnar göra spindeln en
mängd frågor, på vilka han ibland nedlåter sig
att svara.
Hur många vackra problem uppställa sig inte,
när man är i hans sällskap! För att värdigt fram-
lägga dem behövde man äga den underbara skild-
ringskonst den lille sättaren skulle förvärva. Här
behövdes en Michelets penna, och jag har blott
ett grovt och illa formerat blyertsstift. Men låt
oss i alla fall försöka: även i torftig omklädnad är
sanningen ändock skön.
Lycosan från Narbonne"” eller den svartbukiga
taranteln väljer till boplats ouppodlade, steniga
och timjanbevuxna fält. Hennes bo, en fästning
snarare än ett lanthus, är en håla av omkring ett
par decimeters djup och av samma omfång som en
buteljhals. Det går i vertikal riktning, för så
vitt de i dylik mark talrika hindren tillåta. Grus
kan skaffas undan, men en småsten är ett orubb-
ligt block som spindeln kringgår genom att kröka
sin gång. Upprepas ett dylikt möte, blir boet en
slingrande grotta med stenvalv och med rum som
stå i förbindelse med varandra genom tvärgångar.
Denna brist på en bestämd plan medför ingen
olägenhet, ty spindeln känner genom lång vana
alla vinklar och vrår i sitt bo. Om lycosan hör
något röra sig uppe på marken, som är ägnat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
