Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅS ons r SSE EEE
121
de sitta orörliga och vänta timme efter timme,
medan de vällustigt suga i sig solskenet.
Skulle någon läckerbit passera förbi, störtar
sig den lurande lycosan genast ned från sitt torn.
Det går som när man skjuter av en pil. Med ett
dolkstyng i nacken dödar hon den syrsa eller
slända eller vad det kan vara för villebråd, jag
förser henne med. Inte mindre snabbt klättrar
hon uppför sitt torn igen och hemför sitt byte.
Det hela är ett under av skicklighet och snabbhet.
Mycket sällan går hon miste om ett byte, så
vida det passerar på lämpligt avstånd och inom
räckhåll för jägarens språng. Men om villebrå-
det befinner sig på ett visst avstånd, t. ex. på
kupans väggar, bryr sig lycosan inte om det.
Försmående att förfölja, låter hon bytet fritt
ströva omkring. Hon måste vara viss om fram-
gång, innan hon vågar ett språng. Denna fram-
gång vinner hon genom sitt torn. Dold bakom
muren, ser hon bytet nalkas, bespejar det, och
när det är inom räckhåll, tar hon helt plötsligt
ett språng. Med denna överrumplingsmetod kan
hon vara viss om sin sak. Även om den oförsik-
tige, som närmar sig bakhållet, har vingar och
flyger fort, är han förlorad.
Detta förutsätter visserligen från lycosans sida
ett stort tålamod, ty hennes bo har intet, som kan
tjäna som lockbete och draga offren till sig. På
sin höjd kan det uppstående tornet kanske då och
då fresta någon trött insekt att slå sig ned där och
vila. Men kommer inte villebrådet i dag, så kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
