Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln - Äggläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
mer det i morgon, i övermorgon eller längre fram,
ty på heden hoppa otaliga gräshoppor, och de tänka
inte så noga på, åt vilket håll de hoppa. En vac-
ker dag kommer slumpen att föra någon av dem i
närheten av spindelboet. För lycosan har då
ögonblicket kommit att uppifrån sin vall kasta
sig över främlingen. Till dess gäller det att oav-
brutet hålla vakt. Man får äta när man kan,
någon gång blir det alltid.
Lycosan väntar alltså, fullt medveten om att
hon kan få vänta länge, och för övrigt ej alltför
orolig över en förlängd fasta. Hon har en mage
som fogar sig efter omständigheterna, den ena
dagen överfull av mat, den andra tom och slankig.
Det händer ibland, att jag på ett par veckor inte
givit mina inackorderingar någon mat, och de ha
inte mått sämre för det. Efter en längre fasta
visa de inga tecken till avtynande, men väl till
riktig varghunger. Alla dessa glupska rovinsek-
ter äro sig lika: de glufsa 1 sig 1 dag, ty de veta
att de kanske få svälta i morgon.
Äggläggningen.
Slumpen, som det i allmänhet är sorgligt att
behöva lita till, ordnar ibland förhållandena syn-
nerligen väl. I början av augusti kalla barnen
ut mig i trädgården, helt lyeklisa över ett fynd,
som de gjort under rosmarinerna. Det är en präk-
tig lycosa med en väldig bakkropp, tecken till
förestående äggläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
