Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln - Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
säcken. Genast klättra de små upp på moderns
rygg. Vad den tomma säcken beträffar, är den
nu värdelös och kastas ut ur poet Iycdosan
ägnar den ej längre någon uppmärksamhet. Hop-
trängda intill varandra, ibland i dubbla eller tre-
dubbla lager allt efter antalet, sitta ungarna längs
hela ryggen på modern, som sedan i sju månader
natt och dag vandrar omkring med sin familj.
Ingenstädes kan man finna en mer uppbygglig
familjescen än lycosan med sina ungar på ryggen.
Då och då händer det, att jag på landsvägen
får se en flock zigenare draga förbi på väg till nå-
gon marknad i grannskapet. Vid moderns barm,
i ett slags hängande koj, som utgöres av en schal,
ligger den nyfödde och skriker. Den sist av-
vänjde sitter gränsle på hennes axlar, den tredje
går bredvid henne och håller henne i kjolen, andra
följa tätt efter, sist kommer den största som går
och plockar till sig mullbär från snåren vid väg- :
kanten. Det är något storslaget med denna be-
kymmerslösa fruktbarhet. Glada och fattiga
draga de vägen fram: Solen är varm och jorden
alstringsrik.
Men vad denna tavla bleknar vid sidan av ly-
cosan, den oförlikneliga zigenerskan, vars barn-
skara räknas i hundratal. Och alla dessa varelser
hava från september till april, utan ett ögonblicks
lättnad, sin plats på den tåliga moderns rygg,
där de ha det lugnt och bra och låta sig bäras
omkring.
Ungarna äro för resten mycket snälla. Ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
