Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Limspöet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
till hemligheten med fettämnena? Låt oss un-
dersöka saken!
Jag gnider mitt halmstrå med lätt oljat papper.
När det berör nätets spiraltråd, fastnar det nu
inte längre. Jag har kommit underfund med
principen. Jag tar bort ett ben på en levande
epeira. Satt i förbindelse med limtrådarna, fast-
nar det inte mer på dem än på de neutrala trå-
darna, strålarna och stommen. Man kunde ju
väntat det, eftersom spindeln själv aldrig fastnar.
Men nu företager jag något, som medför ett helt
annat resultat. Jag låter benet ligga en kvarts
timme i kolsvavla, en vätska som verkar särskilt
lösande på fettämnen. Med en pensel doppad i
kolsvavla tvättar jag spindelbenet mycket noga.
Efter denna tvättning fastnar benet vid tråden
lika bra som vilket annat föremål som helst, t. ex.
det ooljade halmstrået.
Har jag träffat det rätta, då jag antager, att ett
fettämne tjänar epeiran till skydd, när hon ut-
sätter sig för sitt klibbiga näts falskhet? Verkan
av kolsvavlan tyckes bekräfta det. Ingenting
hindrar för övrigt, att ett sådant ämne, som är så
vanligt i djurekonomien, sprider sig i ett tunt
lager över spindelns kropp blott genom utsvett-
ning. Vi gnedo in våra fingrar med litet olja,
då vi skulle handskas med de limspön, varmed
vi tänke fånga hämpling. På samma sätt över-
drager sig epeiran med en särskild svett för att
kunna röra sig på vilken punkt som helst av sitt
nät utan fruktan att fastna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
