Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
gräshoppan och befriar henne försiktigt från sil-
kessvepningen. Insekten är inte död, långt där-
ifrån. Det ser snarare ut, som om den inte lidit
någon skada. Förgäves söker jag med mitt för-
storingsglas: jag kan inte upptäcka något sår.
Skulle insekten vara oskadd trots den där kys-
sen, jag sett spindeln giva den? Man vore sna-
rast böjd för att antaga det, ty den sprattlar vilt
mellan mina fingrar. Sätter man den på marken,
går den emellertid inte som vanligt, och den drar
sig för att hoppa. Men kanske är det ett övergå-
ende obehag, förorsakat av den fruktansvärda
sinnesrörelsen vid inspinningen. Det kommer
kanske snart att försvinna.
Mina gräshoppor äro inlogerade under en kupa,
och till tröst har jag givit dem ett salladsblad.
Men de låta inte trösta sig. Det går en dag, det
går två. Ingen rör vid salladsbladet. Matlusten
är borta. Deras rörelser bliva mer obestämda,
liksom hämmade av en oemotståndlig dåsighet.
Efter två dagar äro de döda allesamman. Med
sitt fina bett dödar epeiran alltså inte genast sitt
byte. Hon förgiftar det, så att en gradvis inträ-
dande försvagning uppkommer, varigenom hon
hinner suga blodet ur sitt offer i god ro, innan lik-
stelheten hämmar vätskornas flöde.
r Måltiden varar tjugofyra timmar, om bytet är
stort, och ända till slutet bibehåller offret en åter-
stod av liv, ett för safternas uttömning gynnsamt
villkor: Vi ha alltså att göra med ett raffinerat
slaktande, helt olika den taktik som begagnas av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
