Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
flygfän. Hon är allätande, hon håller till godo
med allt, till och med sina egna likar, om hon får
tillfälle.
Skulle hon behandla dem efter deras kropps-
byggnad, behövde hon en anatomisk encyklopedi,
och instinkten står väsentligen främmande för
allmänna fakta; dess vetande inskränker sig all-
tid till bestämda punkter. Cerceris"" känner mycket
noga till sina vivlar och praktbaggar, sphexen sina
syrsor och gräshoppor, scolierna sina cetonier och
orycter"?. Så är det även med de andra, som giva
förlamande bett. Var och en har sitt offer, och
de andra äro honom obekanta.
Bland dem som genast döda sitt rov råder sam-
ma exklusiva smak. Vi erinra här om den -bi-
ätande Philantus?? och framför allt Thomisus,’"
den eleganta spindeln, som stryper bin. De känna
till det dödliga bettet, vare sig de anbringa det i
nacken eller under hakan, vilket epeiran alls inte
gör. Men just härigenom äro de specialister.
Deras byte är det vanliga biet. ;
Djuret är i många avseenden som vi: blott pe
nom att specialisera sig kan det uppnå mäster-
skap. Den allätande epeiran, som är tvungen
att generalisera, avstår från raffinerade metoder
och framdestillerar i gengäld ett gift, som kan
döva och till och med döda varhelst det ingjutes.
Då man sett hur många olika slags villebråd
som förekommer, frågar man sig, hur epeiran bär
sig åt för att inte tveka bland så många olika
former, hur hon t. ex. kan gå från gräshoppan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
