Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla luften. Fåglarnas sista skrik från San
Giovannis glänsande tak hade tystnat.
Plötsligt hördes hästtramp mot de skarpa
kiselste-narna, hvarmed gatorna voro belagda, och
två unga ryttare, vackra som sankt Georg,
kommo från en trång gata framridande förbi
Uberternas fönsterlösa palats. Då de
kommo till det ghibellinska tornets fot, spottade
den ene till tecken af förakt, och den andre
satte tummen mellan pekfingret och långfingret
och sträckte upp armen. Därpå sporrade bägge
sina hästar och satte af i galopp mot träbron.
Fastän Farinata varit vittne till den skymf, som
tillfogats hans namn, förblef han lugn och tyst.
Det gick en skälfning öfver hans hoptorkade
kinder, och i hans gula ögon steg långsamt en
tår, som mera bestod af salt än af vatten.
Slutligen skakade han tre gånger på hufvudet och
sade:
■— Fl varför hatar detta folk mig?
Fra Ambrogio svarade ej. Och Farinata
fortfor att betrakta staden, som han nu endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
