- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
3

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1. Stenåldern.

Så kalla vi den äldsta tiden för Nordens bebyggande,
då man ännu var okunnig om metallernas bruk och ersatte
dessa med andra ämnen, sten, ben, lioru, trä och framför
allt flinta. Om än de äldsta lemningarne efter menniskor
här i Norden tyda på ett folk, som för sitt uppehälle var
hänvisadt till de enklaste medlen för fyllande af lifvets
behof, jagten och fisket — så har man å andra sidan
funnit, att redan före stenålderns slut de ännu i dag
vigtigaste husdjuren voro nordbon till tjenst. I grafvar
från scuare delen af stenåldern har man funnit ben af
nötkreatur, liäst, far, svin och hund, och ehuru i Sverige
några spår af åkerbruk från denna tid ej ännu äro
upptäckta, var dock första vilkoret för åkerbrukets
möjlighet uppfyldt under stenålderns sista del, i det
befolkningen då redan synes varit bofast. Af dess bostäder
finnas likväl inga lemningar qvar, såvida man icke vill
betrakta såsom sådana de af löst hoplagda, brända och
med kol betäckta stenar bildade eldstäder, hvilka några
gånger blifvit anträffade i Sverige under förhållanden, som
antyda, att de förskrifva sig från stenåldern. Då
boningarne för öfrigt sannolikt voro skinntält, liknande
Lapparnes kåtor eller simpla kojor med stomme af trä, så må man
ej undra, att de ej kunnat här, såsom i Schweiz, trotsa
årtusenden. På det senare stället voro de nämligen bygda
på pålar i sjön, såsom seden ännu är hos några vilda
folkslag; de hafva således med tiden nedstörtat i vattnet,
samt blifvit öfverväxta med torf, som skyddat dem och
deras innehåll från förstörelse.

Fråga vi oss om utseendet af de äldsta nordbornas
bostäder, kunna vi naturligen ej vänta någon ledning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:13:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/1/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free