Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
X-ORNTIDEN.
Dertill jakade Hjalmar. Derpå gingo de emot hvarandra,
och föllo der cle skarpaste hugg.
Under tiden ropade Odd till de andra bröderne, att
en och en skulle kämpa mot honom, om de ej voro fega,
och så begynte han striden först med Hjorvard och sedan
med de andra, hvar efter annan, tills alla fallit. Då gick
Odd till det ställe, der Hjalmar och Angantyr kämpat.
Angantyr var död, men Hjalmar satt lutad mot en tufva.
"Har nu sannats hvad jag sade dig, att det ej månde
lyckas att slåss med Angantyr," sade Odd; men Hjalmar
svarade: "en hvar skall en gång dö!" Odd klagade, att
Hjalmars råd för striden lyckats illa, "och har jag nu"
— sade han — "fått den skada, att jag i lifvet aldrig
värre kan vänta."
Hjalmar qvad en sång, som Odd skulle föra hem:
Bär nu till kungssal
brynjan och hjelmen,
dem du för alla
der skall visa;
hugen lär hvälfvas
hos konungadottern,
när hon ser brynjan
för bröstet huggen.
Drag mig af handen
guldringen röda,
gif den åt unga
Ingeborg.
Må lian hos henne
hugfästa sorgen,
när hon aldrig
mera mig ser.
Hjalmar bad vidare, att Odd ej skulle låta honom
ligga i hög med dessa bärsärker, utan föra honom
tillbaka till Upsala, hvilket Odd lofvade, och så började det
lida med Hjalmar. Men till sist bad han Odd helsa till
bröderne i Upsala och qvad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
