- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
49

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VTKINGA-SAOOR.

gästabud göra,
lönar han illa
de många rofven,
jag i striderna
honom skurit."

Derpå dog- han med stor frimodighet. — När Aslög fick
ringen, gret hon tårar, röda som blod och hårda som
hagelkorn. Både hennes man och hennes söner voro då
borta i härnad, men de senare kommo först hem, hvarpå
hon öfvertalade dem att hämnas sina bröders död, hvilket
de ock gjorde. Osten föll i striden. Sedan foro bröderne
i -härnad vesterut och togo borgar och städer samt vunno
både ära och byte. De ämnade sig slutligen ända till
Rom, men mötte på vägen dit en man, som hade ett par
jernskor på rötterna och bar ett par andra utnötta på
ryggen. Han berättade, att han slitit ut dem på sin
vandring från Rom, och då tyckte de, att det var tör lång
färd, hvarför de vände sig åt annat håll.

Men när skalderne sjöngo om det beröm, Ragnars
söner vunnit, och att ingenstädes fans deras like,
vaknade hos Ragnar hågen, att än en gång utföra en
bragd, som skulle öfverglänsa alla andra och ej snart
af Nordmännen glömmas. Han utrustade tvänne de
största skepp, som någonsin funnits i Norden, och en gång,
när han och Aslög sutto och talades vid, sade han, att
hans färd gälde England. Aslög tillstyrkte väl, att han
skulle taga ttera, men smärre skepp, men Ragnar vidblef
sitt beslut. Aslög följde sin man till skeppen och skänkte
honom vid afskedet en skjorta, såsom hon sade, till
ersättning "tör kjorteln, den han en gång gifvit henne".
Härvid qvad hon:

"Dig unnar jag skjortan sida,

icke sönimad, inen af håren hvilgrå

bel är hon väfven.

Under don du ej blöder,

ej biter dig svärdsegg

i skjortan signad

ut store gudar."

Svensk historia. >j

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free