- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
51

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIKINGA-SÄ.GOK.

51

fulla strider,
seger och gods.
Minst täukte jag af alla,
då ung jag for i härnad,
att raskare konung
månde finnas.

o

Vinka mig Yalhalis Åsar, )
ej sörjer jag döden.

Hastom oss hädan,

hein bjuda mig disor, **)

som från sköldsal

Odin har nedsändt.

Glad skall jag öl med Åsar

i högsätet dricka.

Lidna äro lifvets stunder,

leende dör jag.

Sagan om Ragnars söner.

Af sången kunde Ella förstå, hvem vikingen var,
som ban dödat, och nu betogs han af fruktan för den
hämnd, Ragnars söner skulle utkräfva på honom,
samt skickade derför män att utforska, hvad de ämnade
företaga. — Emellertid hade Ragnars söner hemkommit
från sin vikingafärd söderut, och gästabudsglädjen stod
högt, då en dag i gästabudssalen inträdde främmande
män, som gingo fram emot högsätet, der Ivar satt.
Sigurd, som af sitt märke kring ögat kallades Ormöga, och
Hvitserk spelade schack, medan Björn var sysselsatt med
att skäfta sitt spjut. På Ivars fråga, hvilka männen
voro och hvad för tidender de hade att meddela,
svarade desse, att konung Ella skickat dem, och så
berättade de om Ragnars död, hvarvid Björn kramade
spjutskaftet så hårdt, att deri syntes märken efter fingrarne,
Hvitserk klämde schackbrickan så hårdt, att blodet sprang
fram under naglarne, och Sigurd skafde af naglarne med
en knif, tills bara benet stack fram. Ivar sporde emel-

*) Gudarne. **) Gudinnor, särskildt de, som ansågos skyddande

vaka öfver menniskorna i alla deras öden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free