Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF SK.ÖTKONUNG OCH OLAF TRYGG VA SON.
sonsons son till norske konungen Harald Hårfager och
hade blifvit uppfostrad hos sin morbroder i Gårdarike
(Ryssland). Efter sin öfvergång till kristendomen hade
han återvändt till Norge, hvilket innehades af Håkan
jarl, men, sedan jarlen af det missnöjda folket blifvit
för-drifven, eröfrats af Olof Tryggvason. Efter sin sista
afgörande seger begaf sig Olof till Viken (Bohuslän) och
mötte der i Konghäll Erik Segersälls enka, Sigrid
Storråda, hvilken efter Eriks död bodde på sina gårdar i
Vestergötland. Hon var dotter af en mäktig odalbonde
Skoglar Toste och hade af sitt stolta lynne fått sitt
tillnamn. Tvänne småkonungar, som djerfts att fria till
henne, hade hon innebränt, bland dem en Harald
Hårfagers ättling, norske konungen Harald Grenske. Olof
erhöll ett gynsammare svar, men då han vid mötet
i Konghäll fordrade, att Sigrid skulle antaga
kristendomen, vägrade hon. Då Olof i vrede häröfver kastade
sin handske i ansigtet på henne, sägande: "hvi skulle
jag vilja hafva dig till maka, hundhedning?" förklarade
Sigrid att detta skulle blifva hans död, och så åtskildes
de. Sigrid gifte sig kort derefter med danske konungen
Sven Tveskägg, och Olof med Svens syster, den sköna
prinsessan Tyri, som af sin broder blifvit tvungen att
äkta konung Burislef i Venden, men flytt ifrån honom
och funnit en fristad i Norge. — Sedan Tyri blifvit
gift med Olof, ville hon utbekomma de egodelar, hon hade
i Venden, och bad tid t och ofta sin gemål att resa och
hemta dem; men konungens män afrådde resan. En
gång, då konungen ville gifva sin drottning en skön
blomma, sköt hon den ifrån sig, påminnande om sina
undanhållna skatter i Venden och anklagande sin make
för det han räddes för hennes broder och derföre ej
vågade resa igenom ’Danaväldet’. Då sprang Olof upp
och sade: "Ej rädes jag för konung Sven, och om vi
mötas, skall ban vika." Så rustade han sig att fara till
Venden. Detta var om våren år 1000.
Samtidigt predikades, på Olofs föranstaltande,
kristendomen första gången på Island. Äfven i Sverige
blef, genom Olof Tryggvasons nit, kristna läran å nyo
lörkunnad. En sonson till Skoglar Toste och son till Ulf
lagman, den mäktige vestgötajorlen Ragnvald Iflfsson friade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
