- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
74

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

FORNTIDEN.

Konghätt och Lödöse voro vigtiga nederlagsplatser för både
in- och utrikes handeln, och i det inre landet tjenade
Falköping och Skara för samma ändamål. Handelsvägen
uppåt landet var dock icke utan stora faror och besvär.
Färden gick öfver en tvänne dagsresor lång skog, varorna
klöfjades på hästar, vägen var villsam, och skogen ett
tillhåll för stigmän och röfvare. "Äfven*) bönder
försmådde ej detta blodiga handtverk, och då yxans slag
förkunnade den trötte vandraren grannskapet af någon
enstaka menniskoboning eller bebodda orter, umgäldes
stundom ett erbjudet nattqvarter med lifvet. Midt på
skogen var ett så kalladt Sälohus, ett af dessa för öfrigt
obebodda herbergen för resande och varor, som
underhöllos, der väg, i synnerhet köpfärdsväg, framgick genom
obygder."

Sådana voro gränstrakterne mellan landets mest
bebygda orter. Bland dessa intog Vestergötland ett bland
de främsta rummen. Det täflade i makt och betydenhet
med Upland, och vann snart genom kristendomens
införande försteget. Kärheten till Vesterhafvet har gjort,
att man om Vestergötland vet vida mer från denna tid
än om gränslandskapen i öster. Vesterhafvet
underlättade i hög grad förbindelsen med den öfriga verlden,
särdeles den, på hvilken historiens dager vid denna tid
faller klarast. Vid Östersjön åter voro, så att säga,
skuggorna starkare och der bortom var mörker. Af
Östergötland var sålunda endast landskapets mellersta del bekant,
såsom varande en af Sveriges fruktbaraste nejder. I
söder åter sträckte sig skogen Holaveden mycket högre
upp, än den gör nu, och deröfver vågade sig ingen
främling. I norr mötte den stora och breda Kolmorden, på
den tiden Kolmörker, hvilken vesterut sammanhängde med
Tiveden och inåt landet blef allt svårare och mera
otillgänglig. Tiveden säges varit ’tolf raster’ eller sex mil
bred, och på Östgötasidan i närheten af Vettern fans på
den tiden, då skogen var af röfvare mycket hemsökt, ett
kapell, der de resande, innan de anträdde den vådliga
färden, befalde sina själar i Guds hand. Närmare kusten
gick den vanliga stråkvägen mellan Svea- och Götaland

*) Se füeijer, l:sta del.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free