- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
76

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

FORNTIDEN.

bar i sig både timlig och evig fördömelse. Till Valhall
eller gudarnes sal kunde blott den komma, som fallit i
strid eller dött en våldsam död. Att dö ’strådöd’ eller
sotdö ansågs för så nesligt, att den åldrige hellre ristade
sig med spjutsudd (geirsudd), än ban fredligt dog i sin
säng. Till följd af detta utpräglade drag var ock striden
nordbons största lust, hans glädje och, till följd af hans
religiösa föreställningssätt, lians yttersta mål. Härigenom
utvecklades ock hos honom de egenskaper, som dana
krigaren, nämligen kroppsstyrka, vighet, uthållighet och
förmåga att uthärda mödor och svårigheter af alla slag,
samt derjemte en hög grad af själsnärvaro och
kallblodighet i farans stund. När fråga var att öfvervinna en
fiende försmådde ban icke heller list. Vi se det i sagan
om Ragnars söner. Dock var ärlighet, äfven mot en
motståndare, en dygd som högt prisades i Norden.

Trofasthet i vänskap, tillgifvenhet in i döden hade
hos våra fäder sitt hem. Derom vittna mångfaldiga
ställen i de gamla sagorna, derom talar sjelfva Eddan:

"Det träd förtorkas

Som står vid vägen

Utan skydd af bark och blad;

Så är en man

Förutan vänner,

Hvi skall lian länge lefva*’)."

Sin skönaste form uppnådde denna trogna, allt
uppoffrande vänskap i festbrödralaget. Tvänne kämpar, som
uppväxt tillsammans eller lärt pröfva hvarandras tapperhet,
svuro under vissa religiösa ceremonier att’ett öde skulle öfver
dem gånga, och att den efterlefvande skulle hämnas den
fallnes död’. Ett exempel på detta vänskapens sköna
band ega vi i Hjalmars och Orvar Odds förhållande till
hvarandra. De genom fostbrödralaget ingångna
förbindelserna ansågos till och med heligare än dem
blodsbandet ålade, så att sagorna förtälja om söner, som hotat
dräpa sina fäder och fader sina söner, 0111 de tillfogade
deras fosterbröder något ondt.

*) Havamal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free