Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
FORNTIDEN.
tände från kroppåsen åt ömse sidor. Midt i rummet var
eldstaden, hvarifrån röken utgick genom en öppning i
taket; af den härigenom sotade takåsen har man än i dag
benämningen ’bo under sotad ås’, d. v. s. inne i hus,
vid egen härd. Längs långväggarne gingo bänkar, och
på midten af dessa voro högsätena, det ena för hustädren
och det gentemot belägna för den mest ärade gästen i
huset. Någon gång hände, att ännu flere högsäten
anordnades, såsom när Ingjald Illråda drack graföl efter sin
fader. Vid ena tvärväggen fans oftast en tvärbänk för
qvinnorna. Framför långbänkarne sträckte sig borden i
långa rader, och bakom bänkarne åter voro längs
väggarne sängplatser för husets folk. Vid gästabud och
särskildt högtidliga tillfallen ’reddes huset med präktig bonad’:
väggarne och långbänkarne bekläddes med dyrbara mattor
eller tygstycken. Öfver boningsrummet, ’sälen’, ’hallen’
eller ’stugan’ (alla tre namnen förekomma) fäns stundom
med särskild uppgång en öfvervåning, som- kallades loft.
Samtliga boningshusen, som tillhörde en egare, kallades
en gård och voro gemenligen inhägnade medelst en
skidgård. Husen med sin inhägnad kallades ock bo, och
deraf fick egaren namnet bonde. Salen var ofta så stor,
att flere hundra personer deri inrymdes. Husens både
antal och storlek vexlade för öfrigt, såsom nyss nämndes,
efter egarens fönnögenhetsvilkor. — Enahanda var
förhållandet med klädedrägten. De rike och mäktige gingo
ofta präktigt klädda. Närmast kroppen bars en skjorta.
På benen hade man byxor eller hosor, ett slags
strumpor, som med tiden gjordes åtsittande. Fotbeklädnaden
utgjordes af skinnskor. Kring lifvet hade man en kjortel,
till färgen röd, blå eller brun, hvilken tillspändes med ett
bälte. Till öfverklädnad nytjades en kappa, så vid, att
man derunder, utan att röja det., kunde bära sitt svärd.
På hufvudet bars en vanligen bredskyggig hatt. I
folksägnerna om Odin, då han vid vigtiga tilldragelser
uppenbarade sig, framställes han alltid bärande på hufvudet en
hatt med vida brätten, som dock ej förmådde dölja hans
enögdhet, hvarpå han igenkändes. Vantar eller handskar
nytjades äfven. Tyget, som begagnades till dessa kläder,
var dyrbart. Så omtalas pell, ett slags fint siden, äfvenså
skarlakan. Kläderne utsyddes stundom med silke och guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
