- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
85

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTERBLICK.

8?,

och sin dotters, dödsgudinnan Ilels, söner. Himlen
rem-nar, Surtur kommer med flammande svärd i spetsen tor
Muspels söner, och Bäfrast brister, när de rida deröfver.

Nu blåser Hemdal i sitt horn och kallar Åsarne
till den sista striden, som ståndar på Yigrids slätter.
Här förgöra de stridande hvarandra, och Surtur kastar
sina lågor öfver verlden.

"Solen svartnai’,
jorden sjunker i haf.
Af himlen försvinna
de glänsande stjernor.
Kring verldsträdet rasar
ångornas hetta.
Höga lågor leka
mot sjelfva himlen."

Härmed är dock icke allt slut. Striden och
förstörelsen äro visserligen tvänne skarpt framstående moment
i våra hedniska förfäders verldsåskådning, men de
motvägas af ett tredje, nämligen: Pånyttfödelsen.

En nyfödd jord uppstår ur hafvets sköte, en skönare
sol lyser deröfver, lyckligare slägten födas och lefva der,
och Åsarne samla sig åter, samtalande om forna tider.
De onda skiljas från de goda och förvisas till köldens
och dödens rike. Den som skiljer dem åt, den mäktige
domaren, hvars namn ingen vågat nämna, han skall råda
öfver den förnyade verlden.

Det hela i detta åskådningssätt, om vi sammanfatta
allt, skapelsen, striden och förnyelsen, företer sig således
såsom en utveckling till något högre, något mer renadt
och förädladt. En sak är dervid särskildt
anmärkningsvärd, nämligen häntydningen på något högre och
fullkomligare än den ändliga gudaverld, som i strid med
naturens upproriska makter går sin undergång till möotes;
Gudarne, som gåfvo form åt verldsämnet — så lärer
Asa-läran — voro sjelfve skapade, hvilket förutsätter ett ännu
högre väsen som danat sjelfva verldsämnet, och derför
varit till, både före och efter tingens förstörelse, verldens
undergång; och denne, säger Valan, är Han, hvars namn
ingen vågar nämna. "Han," heter det, "kommer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free