- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
90

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

FORNTIDEN.

Åliggandet att lagen göra innebar ej tör honom någon
lagstiftningsmakt, ty att stifta lag tillkom endast folket,
den fria menigheten på tinget. För att bättre bevaras i
minnet, voro lagarne affattade i versform och gingo så
från man till man, från slägte till slägte. I ett par
landskap, Upland och Vestergötland, voro landslagarne
dessutom särskildt afdelade och ordnade i vissa flockar.
Försoningen eller straffet, som lagarne föreskrefvo, var i
de flesta fall böter; dock stod det i dråpamål
målsegan-derne fritt att sjelfve utkräfva hämnd på dråparen.
Förgri-pelser mot tempelfriden, tingsfriden och öfverhufvud alla
brott, som kunde hänföras under benämningen
nidingsdåd, straffades så, att den brottslige förklarades tör
fredlös eller vargr i veum.

Men icke alltid drog man sin vcderdeloman inför
rätta. Vanligaste sättet att afgöra tvister man och man
emellan var att taga till svärdet och i tvekamp eller
liolm-gang*), skaffa sig rätt. Nordbons stolta sinne var lätt
såradt, och ofta var blott ett ord, 0111 det ansågs förnärmande
för sjelfkänslan, nog för att framkalla en utmaning till
envig. Om någon af parterna efter föregången
utmaning uteblef från stridsplatsen, helsades han som hvar
mans niding, uteslöts ur hederlige mäns samqväm, fick
icke gå ed och ej vitna, förrän han aftvått sin skymf.

Gentemot folket som ett belt stod en annan makt,
om hvars uppkomst i vårt fädernesland man ännu är
temligen oviss, vi mena konungens. Ursprungligen hade,
efter all sannolikhet, funnits en mängd småkonungar, som
uppkommit på det sätt, att, då under de oupphörliga
krigstågen, krigshöfdingar och vikingakonungar hemkommo
med ära och segerbyte, deras öfvervälde erkändes äfven
i laud och med detsamma erhöll ett slags bekräftelse på
fredlig väg. Huru dessa småkonungar försvunno och
efterträddes af en gemensam herskare öfver hela Svithiod,
är en fråga, för hvars lösning vi äro hänvisade endast
till Ynglingasagans ofullständiga och föga pålitliga
uppgift. Så mycket synes dock deraf tydligt, att det var
Upsalakonungen, som tog steget fullt ut och gjorde sig
till ensam herre öfver landet.

*) Benämningen anses härleda sig deraf, att inan till stridsplats
valde smärre aflägsna holmar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free