- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
91

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTERBLICK.

8?,

Man må likväl ej föreställa sig, att han som konung
öfver hela Svithiod hade synnerligen mycket att säga.
Landskapens myndighet var oförändradt densamma som
förr. Skilnaden var blott den, att landet i stället för
flere konungar nu fått en enda sådan, och att de
särskilda landskapen erhållit en föreningspunkt i de stora
offren i Upsala. Konungens nämnande tillhörde
ursprungligen Upland eller de s. k. Folklanden, hvilka äfven
efter kristendomens införande en tid bortåt häfdade denna
sin från hedendomen ärfda rätt. Landet var således i
verkligheten ett valrike, om man än vanligen höll sig
inom den för tillfället herskande ätten. Sedan
konungen var väld, egde han rida Eriksgata. Seden, som
fortfor ett långt stycke in i medeltiden, hade sin upprinnelse
under hednatiden och är att anse som en fortsättning i
de särskilda landskapen af den i Upsala skedda hyllningen.

Såsom nyss blifvit sagdt, var konungamakten
ingalunda betydlig. Konungen var den förste
offerföreståndaren och var skyldig att, då landet anfölls med krig,
anföra hären till rikets försvar. I öfrigt berodde det
helt och hållet på om han såsom person egde tillräcklig
kraft att göra sig hörd. En djerf och klok konung kunde
tillåta sig mycket, som den svagare icke eller åtminstone
icke med framgång, kunde våga. Vi hafva sett det af
Erik Segersälls och Olof Skötkonungs historia. Liksom
bonden egde sina huskarlar, hade konungen sin hird eller
sitt hof af frie män, hvilka voro med honom förbundne
genom särskildt troskap och vissa företrädesrättigheter.
Till sitt underhåll hade konungen särskilda jordegendomar,
hvilka lågo i landets olika delar och med ett gemensamt
namn kallades Upsala öd, Upsala egendom.

Sin egendom förvaltade konungen genom sina
embetsmän, hvilka ock stundom anlitades till annan tjenst. De
mest framstående bland konungens embetsmän voro
jarlarne. Ursprungligen betecknade denna titel en man af
hög börd, men tillades senare de högättade män, hvilka
i de olika landskapen voro konungens ställföreträdare.

Ännu fans i Sverige ingen hufvudstad i detta ords
egentliga mening. Upsala skulle väl för närheten till
gudahuset vara konungarnes vistelseort, men vanligtvis
drogo konungarne med sitt följe omkring i landsorterne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free