- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
95

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STENKTLSKA. ÄTTEN.

95

Med maktbruk och maktmissbruk uträttades således
föga tor kristendomens framgång i Sverige. Dess seger
bereddes på annat sätt — genom kloka och nitiska
lärare. Desse kommo mest öfver från England. Så
predikade en Engelsman Eskil i Södermanland, och en annan
med namnet David i Vestmanland. Om den förre berättar
helgonasagan, att han modigt uppträdde på ett ting i
Strengnäs, der Blotsven var närvarande, och i skarpa
ordalag bestraffade menigheten för dess återgång till
hedendomen. Medan ban talade, utbröt en stark åska med
hagelskurar, som släckte offerelden. Häröfver vredgades
folket; en hedning fälde med en sten den oförskräckte
predikaren till marken, hvarefter Eskil framsläpades till
konungen och dömdes till döden. Ett yxhugg krossade
haus hufvud, hvarpå den döda kroppen öfverhöljdes med
stenar. Hans lik begrofs sedermera på det ställe som
efter honom kallades Eskilstuna. Många år efter hans
död, sedan kristendomen blifvit rotfast i landet, upptogs
han bland Svenska kyrkans helige och dyrkades under
namnet Sankt Eskil.

David, som var Vestmanlänningarnes apostel, hade
valt den efter honom benämda Dåvön (Davidsön) i
Munktorps socken till hufvudsäte för sin verksamhet. Här
anlade ban ett slags undervisningsanstalt för ynglingars
bildande till värdiga prester. Som bevis på hans fromhet
berättar legenden, att, då hans ögon på ålderdomen blifvit
svaga, så att ban icke såg den spik, på hvilken han
plägade upphänga sina handskar, han i stället hängt
dem på en solstråle, som inträngt genom det lilla fönstret
i hans kammare. En af hans lärjungar upptäckte
underverket och berättade det för sin gamle lärare, som innerligt
rördes af detta bevis på Guds nåd. Men en dag märkte
ban, att solstrålen ej längre ville bära handskarne. Han
blef häröfver djupt bedröfvad och genomgick i tankarne
sina handlingar samt erinrade sig då, att han under dagen
gått förbi en sädesåker och dervid nedtrampat några
hveteax. 1 brinnande böner anropade han Gud om
förlåtelse och erhöll visshet om att sådan blifvit honom
förunnad, då det underbara tecknet dagen derpå kunde
förnyas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free