- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
130

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

MEDELTIDEN.

annat, än en vällustig, overksam och sedeslös lefnad,
hvarigenom folkets sinne vände sig ifrån honom. Af
de yngre bröderne gjorde Erik sig tidigt känd tör ett
mildt, fromt sinnelag, och Bengt ingick som yngling i
det andliga ståndet och blef biskop i Linköping. Med
stigande oro och missnöje såg Valdemar huru Magnus
var för sina yngre bröder ett stöd, och huru dessa i
allt satte sitt förtroende till honom. Drottningens skämt
och speord voro ej heller egnade att minska den
kallsinnighet, som nu uppstått mellan konungen och hans
bröder. Erik, som mest vistades vid hertig Magnus’ hof och
gerna rättade sig efter dennes vilja, kallade hon Erik
Allsintet och den af både henne och Valdemar fruktade
hertig Magnus gaf hon, för hans mörka hys skull, namnet
"Kittelbotaren". Men Magnus, som ej lät leka med sig,
svarade med försäkran, att han i sinom tid nog skulle
"böta drottningens kittel". Såsom hertig af Södermanland,
hvilket han fått i förläning, höll han i Nyköping ett
präktigt och lysande hof, der adliga svenner öfvade och
utmärkte sig i ridderliga idrotter och torkofrade sig i
krigisk duglighet. Äfven hos folket steg hertigens anseende
i samma mån, som konungens sjönk.

Emellertid gingo sakerna sin gilla gång några år,
till dess en händelse inträffade, som helt och hållet
förstörde Valdemars rykte. Till hans hof ankom på besök
från Danmark drottningens syster, den sköna prinsessan
Jutta, och mellan henne och Valdemar uppstod en brottslig
förbindelse, som slöts med att prinsessan blef moder.
Jutta hade varit klosterförestånderska i Danmark, och
enligt kyrkolagen kunde Valdemars brott derföre endast
försonas genom en pilgrimsfärd till Bom eller det heliga
landet. Valdemar begaf sig alltså till Born, att söka
utverka påfvens förlåtelse. Under tiden begagnade Magnus
hvarje tillfälle att stärka sitt anseende och då Valdemar
återkom, utbröt osämjan mellan honom och Magnus
i full låga. Förgäfves sökte biskop Bengt, den yngste
brodern, förlika de stridande, förgäfves erbjöd han sig
att afstå sin andel af riket för att försona bröderna
med hvarandra. Men ingenting, ej ens denna högsinta
och uppoffrande handling, verkade på dem; Magnus
förklarade Valdemar öppet krig, värfvade folk i Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free