- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
133

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VALDEMAK. - MAGNUS LADULÅS. 133

bortförde fången till Ymseborg*). Samtidigt inneslöts och
belägrades Jönköping, der konung Magnus sjelf befann
sig. Ett inbördes krig stod åter för dörren, och för
Magnus syntes faran ganska stor. För att vinna rådrum
måste konungen dölja sitt missnöje och taga sin tillflykt
till förställning. Han skref vänliga bref till cle upproriska
och erbjöd sjelf fred och förlikning. Herrarne ingingo
derpå och mot det att grefve Gerhard blef frigifven,
lofvades glömska af mordet på Ingemar Nilsson. Det goda
förhållandet syntes nu återstäldt; man gästade hos
hvarandra såsom förr, men Magnus sökte endast ett passande
tillfälle att få upprorsmakarne i sitt våld. När de hunnit
blifva fullt insöfda i säkerhet, bjöd han dem till sig på
Gälaqvist, samma ställe, der mordet på Ingemar Nilsson
föröfvades. Här drog han dem deras dåd till minnes,
samt lät gripa dem och föra dem till Stockholm, der de
halshöggos i Augusti månad 1280.

Hos sina grannar åtnjöt konung Magnus stort anseende
och blef liksom hans fäder kallad till skiljedomare i
stridigheter mellan dem. Så bilade han den strid, som utkämpades
mellan Norge å ena sidan samt Danmark och de vendiska
sjöstäderna, Liibeck, Hamburg m. fl. å den andra. Det
utslag, som Magnus fälde, förblef sedan länge gällande
samt finnes åberopadt och ytterligare bekräftadt i senare
urkunder.

Efter år 1280 befann sig konung Magnus i ro både
för yttre och inre fiender. Med kraft och klokhet styrde
han sitt rike, med landsfaderlig omsorg skyddade han
den enskildes rätt mot förtryck och förfång.

Ett vanligt öfvervåld af de mäktigare på denna tid
var den s. k. våldgästningen. Då herrarne med stort
följe drogo genom landet, måste bonden förse dem ined
hvad de behöfde för sig sjelfva, tjenare och hästar
och detta utan någon ersättning. Vägrade någon att
efterkomma befallningarne, så tog den resande med
vålcl, hvad ban behöfde och häraf uppkom namnet
våldgästning.

"Här hafver i vårt land" — säger konungen —
"länge varit en osed, att alla de män, som i riket färdas,

*) Vid sjön Ymsen i nordöstra delen af Vestergötland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free