Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ME DELT IDEN.
säga de, "hade de klagat sin nöd för konungen, men
han var ’en rätt menedare’ och hans fader ’en rätt
förrädare’, och derför uppsade de Albrekt, hans fader
och alla Tyskar tro och huldhet. De ville hålla sig
under Gud, jungfru Maria och rikets skyddshelgon samt
under den ärlige och gode herren konung Magnus, ehuru
han nu fången vore. Ville riksens råd ställa sig i spetsen
för dem, så såge de det gerna, ville de det icke, så
blefve skulden deras, ändock skadan blefve både deras
och allmogens."
Allmogen reste sig och drog till Stockholm i april
1371. Fram på sommaren nalkades äfven Håkan med
sin här och slog läger utanför Stockholm. Albrekt
befann sig nu i den yttersta nöd och skulle varit förlorad,
om ban ej räddat sitt konunganamn mot det, att han
till rådet afträdde bela sin konungsliga makt. Redan
1369 hade han förordnat Bo Jonson (Grip), den rikaste
man som någonsin funnits i Sverige, till sin "väldige
embetsmän öfver sitt hof, sina hus och gårdar, inkomster,
fogdar och tjenare, jemväl med rätt att straffa till lifvet;"
och nu i nödens stund, den 9 Aug. 1371, öfverlemnade
han åt rådet alla rikets slott och fästen med förbindelse
att i hvad mål det vara mande alltid följa rådets beslut,
till och med att på förhand godkänna dess val af nya
medlemmar. Albrekt blef sålunda — såsom en
historieskrifvare säger — ett afgudabeläte, som man både bugade
sig för och föraktade. En förlikning medlades äfven
mellan Albrekt och Håkan, hvarigenom Magnus befriades
"från sina kedjors tvång", men fick betala en dryg
lösepenning, och erkänna Albrekt såsom Sveriges konung,
hvaremot han erhöll Skara biskopsdöme*) till underhåll
för lifstiden.
Så slutade Folkungaättens styrelse. Konung Magnus
drog sig undan till Norge, der han gjorde sig mycket
älskad. Han dog vid ett skeppsbrott 1374. Med all
sin goda vilja för sitt land och sitt folk saknade Magnus
de egenskaper, som fordrades för att gifva kraft åt hans
styrelseåtgärder och reda honom ur de läror och svårigheter,
af hvilka ban omhvärfdes. Skånes inlösen kostade honom
*) Vestergötland, Vermland och Dal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>