- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
164

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

ME DELT IDEN.

sjelfsvåld i allmänhet under dessa tider. Herrarne lågo
i öppen fejd med hvarandra, våldgästade bonden, plundrade
och foro fram efter godtycke. Sina gårdar befästade de
och voro inom dem oåtkomlige både för lagens arm
och den utarmade bondens klagan. Säkraste beviset på
lagens vanmakt, var öfverenskommelsen om en allmän
landsfred — "på tre år." I sammanhang härmed
upp-lifvades edsöreslagarne och förbudet mot våldgästning,
men föga uträttades härmed. —

Obekant med svenska seder och ledd af sina tyska
vänner, dertill fåfäng, lättsinnig och obetänksam, var
Albrekt icke mannen att stäfja det öfverhandtagande
ofoget. I)et blef ock svårt till slut att vara konung
blott till namnet. Då Bo Jonsson dog år 1386, trodde
Albrekt sig hafva fått friare händer och ämnade försöka
återvinna något af sin förlorade makt. Han fordrade
att blifva förmyndare för drotsens enka och barn för att
derigenom få i sina händer Eo Jonssons stora besittningar.
Han skall jemväl hafva återfordrat en del af de
kronogods, som de store och deras fader tillskansat sig. Genom
denna okloka fordran bragte ban herrarne i harnesk
emot sig. Verkställarne af Do Jonssons testamente, hvilka
drotsen före sin död utsett, vägrade att efterkomma
Albrekts begäran, stormännen befästade sina gårdar och
en allmän förvirring uppstod. Osäkerheten var så stor,
att ingen vågade lemna hus och hem. "Den ene brodern
slog den andre ihjäl," säger rimkrönikan, "sonen gaf sig
i strid med sin fader, och ingen i Sverige frågade efter
lag och rätt."

Albrekt hade nu spelat ut sin roll. De herrar,
som skulle verkställa Bo Jonssons testamente, vände sig
till regentinnaii öfver Norge och Danmark, Margareta,
med anhållan om hjel}). Klok, beräknande och försigtig,
kraftfull och ihärdig hade hon länge med uppmärksamhet
följt de politiska vexlingarne i Sverige och sannolikt
äfven stått i förbindelse med de missnöjde stora. Hennes
första sträfvan gick ut på att se sin son Olof hyllad till
konung i Sverige och således en gång regent öfver
Nordens tre riken, men denna plan omintetgjordes genom
sonens tidiga död på Falsterbo slott i Skåne 1387.
Genom sin på en gång milda och kraftfulla styrelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free