- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
175

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGELBREKT EN G ELBEEKTSSON.

175

under Engelbrekts eget anförande tågade till Örebro.
Sedan dess slott öfverlemnat sig åt honom, skyndade ban
nedåt Vestergötland, der ban lemnade Erik Puke att
med de uppbådade Vermlänningarne belägra Axevalla slott,
medan ban sjelf inföll i Halland och eröfrade detta
landskap. Vid Lagaån mötte honom Skånes ridderskap med
en manstark hop krigsfolk, dock afslöts här efter några
dagar ett stillestånd,- hvarpå Engelbrekt vände åter uppåt
landet. I Arboga hemförlofvadc ban sin stora här, hvilken
till slut lär hafva uppgått till hundratusen man och
under hela tåget utmärkt sig tör sådan krigstukt "att" —
enligt sägen — "ingen förlorat så mycket som till en
hönas värde."

På hösten 1434 kom Erik med en krigshär af
Danskar och Tyskar till Stockholm. Genast uppbådade
Engelbrekt på nytt sin bondehär och omslöt hufvudstaden.
Ett stillestånd ingicks mellan honom och konungen,
hvarefter Erik återvände till Danmark. Strax på nyåret
1435 sammankallades ett möte i Arboga, dit köpstadsmän
och allmoge äfven kommo tillstädes och der Engelbrekt
utkorades till Sveriges rikshöfvidsman.

Under tiden arbetade konungens anhängare på en
försoning mellan Erik och Svenskarne och understöddes
häri af landets store, som med afund och misstroende
sågo en man ur hopen beklädd med högsta makten.
Omsider åvägabragtes ett möte i Stockholm hösten 1435,
der Erik ånyo erkändes för Sveriges konung, mot
förbindelse "att styra land och slott med infödda svenska
män och med råds råde." Till försoningens befästande
utnämnde konungen tvenne riksembetsmän,. som under
hans frånvaro på sätt och vis skulle företräda hans ställe,
nämligen drots och marsk. Till den förra värdigheten
nämndes Krister Nilsson (Väse) och till den senare Karl
Knutsson (Bonde). Ehuru konungen sett sig tvungen till
detta medgifvande för att blidka herrarnes missnöje, visade
han tydligt att han ej ämnade underordna sig deras vilja,
då han vid sin afresa förmanade Karl Knutsson att ’ej
sträcka benen längre än skinnfallen räckte.’ 1 öfrigt
ville han alls icke lyssna till herrarnes föreställningar,
utan förklarade, att ban aldrig ämnade vara deras’jaherre’.

Huru litet han i sjelfva verket tänkte uppfylla sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free