- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
180

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

ME DELT IDEN.

ning och manliga drag, så att det kom mången före som
om marsken varit mera värd att bära kronan, och
konungen att vara hans tjenare. Karls makt var ännu så stor
och hans bifall till Kristofers utväljande hade måst köpas
med så stora förläningar, att konungen ej gerna kunde
annat än frukta honom. Icke långt efter konungens
ankomst till Sverige anlände från Finland Karls argaste
motståndare, den gamle Krister Nilsson (Yase). Han var
genast redo med en hop anklagelser mot marsken, som
till sitt försvar blott hänvisade till rådets och konungens
bref, att ’intet skulle åtalas af hvad han eller hans
tjenare gjort’. Saken uppgjordes genom en förlikning
mellan Karl och Krister Nilsson, hvarvid den senare erhöll
stadfästelse på några slott, som lågo inom Karls förläning
(Finland), men hvilka vid Krister Nilssons år 1442 timade
frånfälle återföllo till marsken.

Kristofer var en godlynt och glad herre, som efter
bästa förmåga sökte uppfylla sina förbindelser mot Sverige.
Af herrarne var ban omtyckt, emedan han rättade sig
efter deras vilja. I början inkallade han utlänningar till
länstagare; men då han erinrades om löftet i sin
konungaförsäkran, som förbjöd honom att lemna län åt
utländske män, antog ban endast Svenskar till länsinnehafvare.
Men ofta bortgaf han samma län åt flera på en gång,
hvarigenom hans skattkammare riktades, under det
herrarne lågo i oupphörliga tvister med hvarandra.

Af allmogen var han ej så väl liden. I landet rådde
missväxt och hungersnöd, så att folket måste blanda bark
i sitt bröd, hvaraf Kristofer blef kallad ’Barke-Konung’,
liksom om ban — anmärker en dansk historieskrifvare —
kunnat råda öfver väderleken och jordens fruktbarhet.
Icke dessmindre drog konungen ofta med så stort följe
omkring i landet, att hans hästar förtärde fem läster korn
om dagen.

En annan sak, som väckte stort missnöje, var att
Kristofer tillät den afsatte konung Erik innehafvafästet
Wis-borg på Gotland och derifrån ostraffadt drifva sjöröfveri
i Östersjön. "Min morbroder," — sade han skämtande
åt dem, som beklagade sig häröfver, — "skall väl också
ha något att lefva af."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free