- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
183

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄRL KNUTSSON KONUNG.

183

son (Oxenstierna), hans farbroder Nils Jönsson, biskop
Sigge i Skara och Magnus Gren. Den sistnämnde flydde
till Danmark och gick i konung Kristians tjenst.

Oaktadt eftergifterna i Halmstad framträdde snart
från danska konungens sida öppna anspråk på unionens
förnyelse. Magnus Gren kom seglande till Östergötland
och drog derifrån röfvande och plundrande genom Småland
till Bleking, under det Oloj Axelsson (Tott) från Gotland
gjorde landgång vid Stäkeholm*). Kriget var härmed
förklaradt. Karl samlade nu en här, den största man
sett i manna minne, och inföll dermed i Skåne. Med
densamma följde tjugu kärrebyssor eller kanoner med
tillhörande "pulver och stenar"**). Det var 0111 vintern
1452, som Karl med sin här inbröt i Skåne, der han for
fram med eld och brand. Helsingborg och Lund
uppbrändes, och af den senare stadens tjugufyra kyrkor blef
endast domkyrkan skonad.

I Lund sammanträffade den svenske konungen med
erkebiskop Tuve, en man, som från yttersta armod och
ringhet bragt sig upp till Nordens högsta andliga värdighet.
Med hot och löften sökte Karl förmå honom att öfvergå
på sin sida, men intetdera verkade på den högsinte
mannen. "Du kan" — svarade han frimodigt — "hvarken
göra mig större än jag nu är såsom Lunds erkebiskop
och svenska kyrkans primas***) ej heller ringare än jag
varit, då jag, som en tättig skolpilt sjungande tiggde
mitt bröd vid hvar mans dörr och skattade som en lycka,
om jag under hugg och slag af starkare kamrater någon
gång kunde rycka till mig en bit". — Det ädla och
manliga svaret rörde konungen, men förmådde icke
rädda Lund.

Aret derpå 1453 anfölls Sverige i sin ordning både
till lands och sjös af danske konungen. Men flottan
förd refs ur Stockholmsskären och Kristian sjelf blef slagen
af Östgöta-allmogen på Holaveden. Lyckan tycktes således
icke vara Danskarne blid, men till olycka för Karl voro
danske konungens anhängare bland de svenske herrarne

’) Nuvarande Vcstcrvik.

k") Krut ooh stenkulor.

*") Såsom vi(torde erinra oss lydde svenska kyrkan under
erkebiskopen i Lund. Han var dess "primas" eller förste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free