Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
m kdklt1pen.
Medan Erik Axelsson gick öfver till Finland för att
försäkra sig om denna del af riket, samlade erkebiskopen
omkring sig unionsvännerna i Sverige. Genom falska
eder och löften drog han på sin sida allmogen och
Stockholms borgare; så fort han trodde sig försäkrad om
dessas trohet, afsände han bud till Danmark för att bedja
konung Kristian komma öfver med en stark här och
flotta. Denne lät ej bedja sig tvenne gånger. Pingsttiden
1457 anlände ban till Stockholm och hyllades till konung
med upprepande af det vanliga skådespelet, att mot
rättigheten att bära kunganamn afstå makten åt de store.*’
Sålunda var "den härliga förbindelsen" såsom unionen
någon gång kallas i tidens handlingar — åter en
verklighet. Men Kristians regering, så lofprisad i Danmark,
blef i Sverige blott ett frö till nya söndringar.
För inlösen af Slesvig och Holstein, der det gamla
furstehuset utslocknat år 1450 — behöfde Kristian mycket
penningar. För detta ändamål pålade han icke blott
dryga skatter utan sammanskrapade allt hvad han möjligen
kunde åtkomma. Ett lyckligt fynd gjordes genom
upptäckten af Karls skatter i Svartbrödraklostret i
Stockholm, och ett annat i en större penningesumma, som
konung Erik nedsatt i Vadstena kloster. Föröfrigt lånade
han hvar helst möjlighet visade sig, oftast utau att betala.
Kristians snikenhet uppväckte öfverallt förargelse; folket
kallade honom en "bottenlös taska" och sade, att ban
var "en riksens förderfvaren
Vid midsommartiden 1463 drog Kristian öfver till
Finland för att företaga ett härtåg mot Ryssarne. Under
tiden passade Uplandsbönderna på och tågade till
Stockholm, der de förmådde erkebiskopen att skänka efter
den senast pålysta skatten. Skyndsamt vände konungen
tillbaka, gaf under en häftig ordvexling erkebiskopen
skulden tör allmogens olydnad samt förde honom fängslad
till Köpenhamn.
Den djerfva handlingen uppretade icke blott
erkebiskopens fränder utan äfven bönderna, som i den fångne
sågo ett offer, tör hans välvilja att befria dem från gärden.
Biskop Kettil Karlsson (Väse) i Linköping, erkebiskopens
syskonbarn, stälde sig i spetsen för ett uppror och på
Hälleskogen norr om Vesterås mötte bondehären konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
