Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERKEBISKOP JÖNS BENGTSSON.
187
trupper. Biskopens krigsfolk utgjordes förnämligast af
Dalkarlar, som lägrat sig i skogen bakom djupa
förhuggningar och mellan dessa instängdes den kungliga hären.
En häftig strid uppstod. Kristian, som var mycket högväxt,
bar vid tillfället en grön hatt, så att ban lätt var igenkänd,
hvarför ock många dalpilar riktades på honom. "Skjut
på mannen i gröna hatten, det är visst konungen sjelf!"
— sade en bonde till sin sidokamrat; pilen flög af och
träffade den gröna hatten. "Guds död!" ropade konungen,
"dessa bönder skjuta mig ihjäl," samt drog sig skyndsamt
tillbaka. Mecl en förlust af 1,600 man kom han till
Vesterås, der han i hast upphäfde belägringen af slottet,
samt fortsatte återtåget under nya nederlag, tills ban
uppnådde Stockholm. —
I detta sakernas skick närmade sig konuug Karl
med skepp och folk från Danzig; när detta blef bekant,
"kom ett anskri bland bönderna att de ville hafva Karl
till konung igen" — samt att "’Sveriges rike af ålder
varit ett konungarike och icke något prestagäll." Biskopen
och herrarne, så gerna do undvikit det, måste gifva
efter för folkets vilja, och Karl Knutsson blef efter sju
års landsflykt sommaren 1464 för andra gången Sveriges
konung.
Denna glädje vardt emellertid ej långvarig. Vid
sin återkomst till Köpenhamn lösgaf Kristian den fångne
erkebiskopen, sedan denne under knäfall afbedit sina
förseelser samt återsände honom, till Sverige med oinskränkt
fullmakt att der låta och handla på konungens vägnar.
Knappt återkommen till fäderneslandet förenade han
sig med biskop Kettil, hvarpå de begge prelaterne
pä nytt höjde upprorsfanan. Dalkarlar och TJplänningar
skyndade till konungens hjelp, men förmåddes af biskop
Kettil att vända tillbaka. Förrådd och öfvergifven på
alla sidor, såg Karl ingen annan räddning än att återigen
afsäga sig kronan. Med Baseborgs slott och län i Finland
till underhåll, underskrcf han, den 30 Jan. 1465 sin
afsägelse af krona och rike, samt begaf sig till sitt län,
der ban lefde ett par år i fattigdom och betryck. Biskop
Kettil blef nu åter väld till riksföreståndare, men
bortrycktes redan hösten samma år (1465), af den i
Stockholm härjande pesten, hvarefter erkebiskop Jöns på rådets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
