Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 ME DELT IDEN.
lejd qvarhölls, bemöttes med mycken aktning, men
frigafs ej förr än hösten 1503. Emellertid hade
Norrmännen följt Sveriges föredöme. Under ledning at’ den
mäktige Knut Alfsson uppsade de unionen och valde
Knut till riksföreståndare; men denne blef kort derpå
försåtligen mördad af Danskarne, hvarpå den tjuguårige
prins Kristian qväfde rörelsen i norska adelns blod.
Drottning Kristina, som efter Stockholms fall
uppehållit sig i Vadstena kloster, skulle nu återvända till
Danmark. Hon beledsagades till gränsen af
riksföreståndaren, som på återvägen insjuknade och dog nära
Jönköping den 13 december 1503. Folket sörjde honom
djupt och misstänkte i sin sorg, att dödsorsaken var
förgift. Bland Sten Stures vänner var hans bortgång
deremot ej oväntad. Redan i mars 1502 skref Hemming
Gad till Svante Sture: "tänk uppå, att Sveriges rike
hänger på Eder från denna dag, ty herr Sten orkar icke
länge förestå det. Han är borta förr än vi veta ordet
af, och i hans dödsstund är det nödvändigt, att vi alla
äro öfverens." Sten Stures död hölls hemlig, till dess
bud hunnit anlända till Stockholm, och rådet hunnit
sammanträda. Till riksföreståndare valdes
31. Svante Nilsson (Sture).
Det var i januari 1504, som detta val försiggick.
Följande vår firade den nye riksföreståndaren sitt
bröllop med fru Märta Ivarsdotter, enka efter den tappre
riddaren Knut Alfsson, ban som förgäfves sökte tillkämpa
Norrmännen friheten, och mot gifven lejd blifvit utlockad
till Aggerhus och trolöst dödad.
Svante Sture var "en tapper och ärlig man", djerf,
tilltagsen och oförtruten i sitt bemödande för Sveriges
väl. Hastig och liflig till lynnet, kunde ban väl förifra
sig, men var snar till försoning. Sveriges allmoge älskade
honom högt liksom hans företrädare. Båda voro likväl
mycket olika, företrädaren betänksam och försigtig, herr
Svante åter rask i handling och oförvägen, utan denna
noggranna beräkning af alla förhållanden, som så ofta
förde segern på Sten Stures sida. Svante företer i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
