- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
209

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STEN STURE DEN YNGRE.

209

att Gustaf Trolle såsom den der fört afvog sköld mot
"sin herre och rikets föreståndare", skulle afsättas från
sitt embete, och Stakets slott nedbrytas, "på det att
riksförrädare ej hädanefter der måtte hafva sin tillflykt."
Mot detta beslut, som snart skulle hafva så ödesdigra
följder, djcrfdes ingen af de närvarande höja sin röst;
icke en gång den myndige biskopen i Linköping Hans
Brask. För att likväl freda sig för möjliga efterräkningar
insmög han oförmärkt under sitt vaxsigill en liten lapp
med påskrift: "till detta är jag nödcl och tvungen.11

Efter domens afkunnande återvände erkebiskopen
till Stäket, men måste omedelbart derefter uppgifva slottet
åt sin motståndare. Den förbittrade allmogen ville slita
prelaten i stycken, och det var med möda herr Sten
kunde rädda honom, då han nedfördes till Svenska lägret.
Den erkebiskopliga borgen, inom hvars murar så många
stämplingar torts moe Sveriges rike, förvandlades i grus.
Erkebiskopen sjelf tordes till dominikanerklostret i Vesterås,
sedan han först måst edeligen afsäga sig sitt embete.

Redan följande året (1518) gjorde Kristian en ny
påhelsning i Sverige. Med sin flotta och en ej obetydlig
här ankom han till Stockholm och började belägra staden.
Men inifrån landet närmade sig Sten Sture med sin
bondehär och slog Kristian vid Brännkyrka (d. 23 juli
s. å.). Under slaget fördes svenska hufvudbaneret af
den nnge Gustaf Eriksson, en ättling af den fordom danskt
sinnade Vasaslägten, hvilken liksom så många andra at
Sveriges herremannaslägter återvändt under fosterlandets
fanor.

Konung Kristian måste draga sig tillbaka, men
qvarstannade ännu någon tid i läger utanför Stockholm. Då
intet kunde uträttas och sommaren började lida till ända,
återvände han om bord på flottan, men vidriga vindar
hindrade honom att gå till sjös, så att ban blef
qvar-liggande ända in i september månad. Emedan all
tillförsel var afskuren, uppstod till slut hungersnöd på flottan.
Myteri och olydnad ökade villervallan och Kristians folk
lemnade hoptals skeppen samt sökte sin tillflykt hos
svenske riksföreståndaren. I denna nöd begynte Kristian
underhandla och försökte locka Sten Sture ut till sig
på flottan. Den redbare och ridderlige riksföreståndaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free