- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
212

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

ME DELT IDEN.

fienden motstånd, och med ovanlig raskhet sattes stadens
försvarsanstalter i ordning. Vesterås och Kalmar gjorde
ett med Stockholm och likaså stod Sveriges allmoge fäst
vid riksföreståndarens hus, fastän landet öfversvämmades
af bref från konungen med de bästa löften.

Under anförande af Erik PederssonOlof Valram och
Mats Larsson (Kafle) tågade bönderne törst mot Vesterås,
der en afdelning af danska hären var förlagd. Men
Danskarne, som i ticl lått underrättelse om böndernes
antågande, drogo sig undan till Upsala, der
hufvud-hären låg. Här kom det till en häftig träffning
långfredagen den 6 april 1520. Bönderne hade ställt sig
så att vinden låg emot Danskarne, och då det var ett häftigt
snöfall, piskade snö och isbark fienden i ansigtet; snön
klumpade sig under hästhofvarna och fukten förskämde
krutet, så att Danskarne ej kunde nyttja sina skjutvapen;
så mycket säkrare brukade svenska bönderna sina skäktor
och pålyxor. De vunno en afgjord seger; Danskarnes
öfveranförare Otto Krumpe sårades af tvänne pilar, och
flere af Danskarnes höfvidsmän lågo döde på valplatsen.
Men här visade sig huru vigtigt det är äfven för den
tappraste armé att hafva en duglig anförare, och detta var
hvad svenska bönderna saknade. De skingrade sig,
"somliga för att plundra, andra för att förlusta sig." Danskarne,
som märkte att Svenskarne försummade att fullfölja sin
seger, samlade sig åter och anstälde ett förfärligt
nederlag bland de kringströfvande bondhoparne. En del af
bönderna nedhöggs på fältet, en del inbrändes i en
tegel-lada, en del drunknade i Fyrisån. "Lyckan och makten
gingo icke efter viljan," heter det.

Vid första öppna vatten anlände konung Kristian
sjelf med sin flotta tör att taga Sverige i besittning.
Framför Kalmar möttes hans uppmaning till slottsherren
att uppgifva slottet, likväl af ett ärligt och bestämdt
nej! Det var herr Johan Månsson (Natt och Dag), en son
at Måns Bengtsson, Engelbrekts mördare, — som gaf
det manliga svaret. Kristian seglade derefter till
Stockholm och inneslöt staden till lands och sjös, men utan
att dermed vinna någon fördel. Biskopen i Strengnäs

*) Tros ha varit af Kibbiugslägteu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free