- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
225

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Återblick.

225

Vi erinra oss att från början i Sverige egentligen
fans blott en enda folkklass, odalmännens eller de fria
böndernas klass. Men i sammanhang med kyrkans och
samhällsförfattningens utveckling vidgar sig svalget mer
och mer mellan de olika folkelementen och mycket blir
härigenom annorlunda än det fordom var. Allmogen,
de förut mäktige böndernas klass, förlorar sitt inflytande;
de störste blantl odalmännen i förening med några från
gamla tider rika och mäktiga slägter bilda en
herre-mannaklass, som börjar med att stödja konungamakten
och slutar med att ensam vilja styra. Under .denna
vexlingsrika brytningstid fortlefde hos svenska bonden
icke blott en seghet att bära allt förtryck, utan ock en
frihetskärlek, som i rätta stunden var redo att afskudda oket.

Medan derföre allmogen i andra länder under denna
tid förlorade sina medborgerliga fri- och rättigheter och
nedsjönk i verklig träldom, bibehöll den svenske bonden
åtminstone någon del af sitt forna oberoende. Under det
att ofta känslan af laglig frihet och fosterland tynade bort
eller missriktades hos de förnäma och rika, qvarlefde
hos svenska allmogen kärleken till och behofvet af
ett fosterland, och då hos herremannen blicken sällan
vidgade sig utöfver de enskilda fördelarnes inskränkta
synkrets, stod den okunnige bonden städse färdig att
våga allt för det kära fäderneslandet.

Förändringarna i ett folks lynne och seder äro ej
dagars och månaders, utan århundradens verk. Styrka
och mannamod var ännu hvad som väckte folkets bifall
och beundran. Ilos såväl herremannen som bonden rådde
fortfarande mycken obändighet och råhet. För att hämnas
en skymf eller möta ett öfvervåld, grep man utan
betänkande till svärdet eller yxan, och dråp hörde till de
hvardagligaste händelser.

Bet husliga lifvet egde ej mycket af hvad vi anse
för trefnad och beqvämlighet. Bondens lätt tillfredsstälda
lefnadsbehof’ fyldes genom gårdens afkastning och med
alstren af hans eget och hans husfolks arbete. Salt var
den enda vara, som måste tillföras honom från främmande
land. Herremännens hemlif var efter olika
lörniögenhets-vilkor högst olika; under det den ringare herremannens föga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:13:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/1/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free