- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
231

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Återblick.

konungar, och ej sällan bundo dem genom särskilda s. k.
konungaförsäkringar.

Till konungens rättigheter och pligter hörde först
och främst: han skulle lag styrka, d. v. s. ban var den
högste domaren. 1 Kristofers landslag stadgas, att
konungens domsrätt skulle utöfvas på särskilda ting, som
kallades räfst- och rättareting, af hvilka det förra var det
lagtima, det senare ett urtima ting, som konungen höll, när
ban så fann nödigt. Båda tingen höllos af konungen
personligen eller den han i sitt ställe förordnade
(vanligen biskop eller lagman på det förra tinget, drotsen
eller annan högt uppsatt man på det senare).

I början var lagstiftningen belt och hållet folkets
sak; men detta förhållande ändrades, i synnerhet
derigenom, att lagmän och häradshöfdingår, som från början
valdes af folket, med tiden blefvo konungens män och
inträdde i rådet. v I)å desse voro de enda lagfarna män,
var det naturligt, att deras öfvergång till konungen skulle
i rättsligt hänseende blifva en vinst för denne. I fråga
om sättet för deras val tillgick detta enligt landslagen
sålunda, att på landskapstinget sex frälsemän och sex
bönder ut<ågos att uppsätta tre inom lagsagan boende på
förslag, och af desse tog konungen en.

Beträffande sättet tör domaremaktens utöfning hade
domaren vid sin sida en nämd, som i brottmål egde att
fria eller fälla, under det domaren i sådana mål endast
var en lagens tolk, eller tillämpade lagstadgandet på det
särskilda fall, hvarom var fråga.

Konungen skulle ock frid hälla, ban var högsta
befälhafvare för krigsmakten. 1 äldsta tider uppsattes vid
förefallande fälttåg både manskap och fartyg af bygderna,
så att krigsmakten både till lands och sjös då på visst
sätt var grundad både på indelning och värnepligt.
Senare började man värfva manskap, vanligtvis utländskt
krigsfolk, hvilka värfvade trupper, jemte frälset eller den
russtjenst adeln var pligtig att utgöra, samt bondens mer
eller mindre frivilliga utrustning bildade rikets krigsmakt
så till anfall som försvar.

Till konungens rättigheter hörde slutligen att
landet styra. Detta skedde dels omedelbart genom bref eller
befallningar i enstaka fäll, dels medelbart genom konun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:13:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/1/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free