Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21G medeltiden.
gens slottshöfvidsmän eller fogdar, hvilka förenade hos
sig både en civil och en militär myndighet. Hvarje
sådan höfvidsman eller fogde hade ett län att förvalta;
dock voro icke alla länen på detta sätt utlemnade, utan
de vigtigaste innehades af konungen sjelf eller, såsom
det kallades, ’stodo under konungens fatabur’.
Konungens inkomster utgjordes af: 1) afkastningen
af Upsala öd, 2) konungen tillfallande böter, 3) dana-arf,
d. v. s. arf efter utländske män, som dött här i landet
utan arfvingar, och 4) skatterna. Upsala öds-godsen hade
med tiden betydligt ökats. De fingo ej af konungen
förskingras och kunde, i fall så skedde, af en
efterträdare åter under konungen läggas. Ett exempel härpå
finna vi i Margaretas räfst eller indragning af
kronohemman. Skatterna voro ursprungligen frivilliga gåfvor,
men blefvo med tiden stående eller egentliga skatter.
Tillfälliga eller urtima gärder kunde ipke påläggas utan
folkets samtycke på landstingen. Biskopen och
lagmannen med tolf män inom lagsagan hade under sådana
omständigheter att besluta, hvad hjelp allmogen skulle
lemna konungen.
Omkring konungen stod rikets råd. Konungens
rådgifvare synas ursprungligen varit tolf, men mot slutet
af medeltiden upptogos i rådet flertalet af de verldslige
herrarne. Bland de andlige var erkebiskopen
sjelfskrifven, och af de öfrige inkallade konungen hvilka
prelater han ville. Vanligen sutto der alla lydbiskoparne. —
Konungens förnämste embetsmän voro drotsen och marsken,
af hvilka den förre var konungens ställföreträdare och
förvaltare af domaremakten, den senare skulle hjelpa
drotsen att styrka lag och rätt i konungens ställe, men
var derjemte i krig befälhafvare öfver hären. Under
unionstiden utbyttes benämningen drots mot
benämningen hofmästare. Näst desse var kanslern den förnämste.
Han stod i spetsen för ’skrifvarestugan’, der alla bref
och handlingar uppsattes. Vanligen var ban en andlig
man. Mot slutet af unionstiden talas ock om en
kammarmästare, som skulle förvalta konungens och rikets
utgifter.
Under det sista skedet af medeltiden förekomma
riksstyresmän af en ny art, de s. k. riksföreståndarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
