Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GUSTAFS IN RF. STYRELSE.
53
Sture, en ädel, ridderlig man hvars trohet mot Gustaf
mer än en gång blifvit pröfvad, och som äfven nu
måste ge vika då konungen begärde hans trolofvades hand.
Han blef sedermera gift med Margaretas syster Märta
Leijonhufvud och sålunda sin konungs svåger. Gustafs
andra äktenskap blef välsignadt med många barn och
mycken huslig tycka. Af barnen voro tre söner: Jolian,
Magnus och Karl, af hvilka den förste och den siste
blefvo Sveriges konungar; döttrarne (fem till antalet)
blefvo alla förmälda med tyska furstar: äldsta dottern
Katarina med grefve Ezard den andre af Ostfriesland,
den andra Cecilia med markgrefven Kristofer af Baden,
som den tiden var i svensk tjenst, Anna med
pfalzgref-ven till Yeldentz Georg Johan, Softa med hertig Magnus
af Sachsen-Lauenburg, samt Elisabeth med hertig Kristofer
af Mecklenburg, De kungliga barnen voro omsorgsfullt
uppfostrade till arbetsamhet och enkla seder. Men som
Gustaf hade bildat sig sjelf mest i lifvets skola under
de mest vexlande öden och derföre ofta förmärkte hvad
honom brast i "bokliga konster", var han mycket
angelägen om att hans söner skulle erhålla en grundlig
bildning. Deras studier sträckte sig också vida utöfver det den
tiden vanliga måttet. Hade Gustaf i den talrika kretsen
af väl uppfostrade barn bygt ljusa förhoppningar för sin
ålderdom, så försvann dock olyckligt nog denna glädje
i den mån barnen växte upp. I synnerhet gjorde Erik
sin fäder på hans gamla dagar mycket bekymmer. På
konungens förmaningar svarade han otåligt och lät icke
otydligt förstå, att fadren ej borde skrifva till
tronföljaren så som till sina fogdar. Framför allt förbittrade
Erik den gamles lefnadsafton genom sin envishet att
fria till drottning Elisabet af England, ett förslag, som
af den gamle konungen alltjemt ogillades. Kostsamma
beskickningar affärdades den ena efter den andra, och
utan den ringaste grund bygdes på det tilltänkta
giftermålet de mest högtsväfvande förhoppningar — af alla
utom konung* Gustaf sjelf. När drottning Elisabet i ett
aktningsfullt bref till den gamle konungen bad honom
afråda Erik från vidare giftermålstankar, upptog denne
det på det sätt, att konungen ej "förstått brefvet. "Du
vänder dig in på en annan mening" — skrifver konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
