Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EtUK OCH JOHAN.
93
London för att tillkännagifva konung Gustafs död och
fortsätta Eriks giftermålsanbud, derefter afsändes Nils
Sture, grefve Svantes äldste son, och till slut beslöt
konungen’ att sjelf resa. På en flotta af fjorton skepp
afseglade han från Elfsborg d. 1 sept. 1561, åtföljd at’
hertig Karl samt grefvarne Brahe och Ros. Men en
häftig storm i Nordsjön tvang dem att vända om. Under
tiden hade hans oroliga sinne börjat lyssna till andra
giftermålsförslag. Så hade man från Frankrike föreslagit
honom giftermål med den unga och sköna franska
enkedrottningen Maria Stuart, som tillika var drottning i
Skottland och med skotska kronan förenade anspråken
på Englands tron. Samtidigt föllo hans tankar på
prinsessan Renata af Lothringen, Kristian den andres
dotterdotter, men ehuru från Skottland och Lothringen
ankommo ej ogynsamma svar, hade Erik sjelf ändrat
tankar och med sitt val för en tid stannat vid prinsessan
Kristina af Hessen. I de tre första af dessa
giftermålsförslag var det ärelystnaden och fåfängan som spelade
hufvudrolen. Med frieriet både till Elisabet och Maria
Stuart åsyftade han Englands krona, ehuru på alldeles
motsatta vägar; med Renata af Lothringen åter skulle
Kristian den andres anspråk på Danmark och Norge
komma honom till godo.
Att han vid sina frierier dock ej lemnade det
personliga tycket alldeles åsido synes af hans befallning till sina
sändebud i Tyskland att gifva honom en noggrann
beskrifning på den lothringska prinsessans utseende och
egenskaper: "om hon vore frisk, dägelig och välväxt,
icke mycket mager och sperrleminad, hvitlett med
oförfalskad färg; stötte ock håret något i svart, så låge e~
makt derpå, endast hon kunde behaga i förenämnda
stycken, vore med goda seder och åthäfvor begåfvad samt
icke spotsk utan lustig."
På sina giftermålsplaner förslösade Erik en stor del
af de skatter konung Gustaf samlat. Redan 1561 begär
han att få låna af Johan, "emedan intet jnera vore för
handen," innan det ännu återstående silfret blefve
myn-tadt. I synnerhet användes på engelska frieriet
oerhörda summor. Då rikskansleren Gyllenstierna i
december 1560 afsändes till England, medförde han som skänk till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
