- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 2. Från Gustaf Vasa intill Kristina /
83

(1878-1883) Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARET 1 56 7, KONUNG ERIKS OLYCKLIGASTE AK. 83

betänkande, anse de likväl ej sådant sitt embete tillhöra
utan ställa domen till de gode män i konungens nämd;
men om sådana anslag i sjelfva verket varit för handen,
som de anklagade tillvitas, så kunna de ej annat än
säga att desse så vida äro otrogne, ärelöse och
men-edige män, straffvärde som förrädare, i fall ej konungen
ville i afseende på alla eller några af dem låta nåd gå
för rätt."

Bland de afhörda vitnena var blott ett, som berättade
hvad han sjelf af de anklagade hört, i öfrigt stödde man
sig vid domens fällande på lösa rykten och hörsagor.
Emellertid hade Erik, tärd af oro och slagen af sitt
samvete, redan stått färdig att benåda: han hade bedt
Svante Sture och Sten Eriksson Lejonhufvud om förlåtelse
och lofvat dem friheten, då, efter hvad det berättas,
Göran Persson åter uppskrämt honom med den falska
uppgiften att hertig Johan sluppit lös ur sitt fängelse.
I fullkomlig sinnesförvirring rusade Erik med blottad
dolk in i Nils Stures fängelserum och stötte vapnet i
hans arm. Den olycklige störtade till konungens fötter
och bad för sitt lif, då Erik svarade: "hör hur den
skälmen kan bedja för sig!" — hvarpå Eriks drabant Peder
Williamson fullbordade mordet. Slagen af ångest störtade
konungen ögonblicket derefter in i Svante Stures rum
och kastade sig på knä för honom under utrop: "för
Guds skull förlåt mig allt det onda, jag gjort eder!" —
"Allt," svarade den gamle; "men skadas min son något
till sitt lif, skolen I mig det för Gud ansvara." — "Se
der!" utbrast konungen, "det förlåten I mig aldrig och
derför måste detsamma ske eder." I fullt vansinne ilade
Erik utåt vägen till Flötsund, åtföljd endast af några
drabanter. Hans forne lärare Dionysius Beurreus
skyndade efter för att lugna honom men blef på konungens
befallning nedhuggen. Derpå lät Erik sända befallning
till slottet att alla fångarne utom herr Sten skulle dödas.
Som der emellertid funnos tvenne med det namnet,
nämligen Sten Eriksson Lejonhufvud och Sten Baner, blefvo
de båda skonade. De öfriga, Svante Sture och hans son
Erik, Abraham Stenbock och Ivar Ivarsson blefvo alla
mördade. Slottet hölls derpå stängdt i flera dagar, och
den mat, som de mördade herrarnes anhöriga skickade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/2/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free