Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN SA SO AI SVERIGES KONUNG.
Frankrike. Sverige återlöste Elfsborg, dess dåvarande
enda plats viel Vesterhafvet, med 150,000 rdr, återgaf
åtta danska örlogskepp, afstod från alla anspråk på
Gotland, Jemtland och Herjedalen (hvilka senare landskap
likväl under kriget blifvit af Svenskarne eröfrade) samt
lemnade tvisten om de tre kronorna oafgjord. Lübeck
for sin del erhöll fri sjöfart på Narva och betingade
sig en penningesumma, som det dock aldrig
utbekom. Fredsvilkoren voro tryckande, men man måste
ihågkomma, att Sverige emot Danmark ännu kämpade
för sin sjelfständighet, och att de krigiska utsigterna
från Ryssland tvungo Johan att påskynda Stettinerfreden.
Ryske czaren, den förfärlige Ivan den fjerde
Vasilje-witsch, hade vid Johans tronbestigning ännu sändebud i
Stockholm för att underhandla om hans gemåls
utlem-nande till ryske czaren. Denna förolämpning, personlig
fiendskap och stridigheterna i Lifland, der czaren erkänt
danske prinsen Magnus, gift med czarens brorsdotter,
såsom konung, framkallade kriget. Vi skola längre fram
dertill återkomma.
Under sin första regeringstid sökte Johan på
åtskilliga sätt vinna adelns tillgifvenhet. Slägten Lejonhufvud,
enkan efter konungens morbroder Sten Eriksson
Lejonhufvud som vid Eriks tillfångatagande ljutit döden, samt
hennes barn, upphöjdes i greflig värdighet, och erhöllo till
grefskap större delen af Raseborgs län i Finland. Friherrlig
värdighet tilldelades Nils Gyllenstjerna, Hogenskild Bjelke
och den sedermera så ryktbare ståthållaren i Finland
Klas Fleming. Till adelns förmån förordnades, att den
som för att undslippa russtjensten, afstode sitt hemman
till närmaste fränder, likväl skulle ega rättighet att
bibehålla sitt adeliga sköldemärke, hvarigenom man i Sverige
tick en ärftlig adel utan jordegendom. Detta stadgande, som
var ämnadt till adelns fördel, blef likväl i verkligheten
motsatsen, ty deraf uppstod med tiden en samhällsklass,
som utmärktes af bördens företräde, men utan dess
rikedom, hvarigenom grunden lades till det svalg, som alltmer
vidgades, mellan den rika högadeln och den fattiga lågadeln,
hvars ställning blef ohållbar. Russtjensten nedsattes
ytterligare och adelns bönder inom en mil från sätesgården
befriades från krigstjenst; i skatter och utlagor skulle
Svensk historia. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
