Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KA Kli IX.
ridderlig nog att värdera sådana tänkesätt; ban behandlade
sina langar väl och försatte dem snart i frihet.
Ar 1602 hade Karl återvändt till Sverige att möta
rikets ständer i Stockholm. Han var missnöjd öfver
folkets oviliighet att bevilja ytterligare hjelp till krigets
fortsättande -— men än mera öfver presternas visade
ofördragsamhet i trossaker. De ansågo hertigen icke tör
renlärig: ban lutade, sade man, åt kalvinska läran. Karl,
som stod öfver mängden af sitt presterskap i lärdom och
i skarpsinne öfverträffade de fleste af sin samtid, påyrkade
att man i religiösa ting skulle hålla sig efter skriftens
ord, men ej vara strängt bunden af Upsala mötes beslut
eller Augsburgiska bekännelsen; i många fäll närmade
lian sig tydligen reformerta bekännelsen i det han t. ex.
ansåg sakramenten blott beteckna och bekräfta, ej
meddela syndernas förlåtelse, men framför allt försvarade
han förnuftets bruk vid begagnandet af andliga ting.
I alla frågor stödde han sig på skriftens egna ord, i
hvilka han synes varit väl bevandrad. Hans åsigt förde
honom i strid med hans egen erkebiskop, den fordom för
liturgiens skull afsatte Linköpingsbiskopen Olaus Martini.
Striden gör både fursten och biskopen heder, den
förre för hans här visade hofsamhet och måtta, den
senare tör hans oförskräckta försvar af sin åsigt,
hvarmed förenades en hög grad af nit och ihärdighet i
utöfningen af det presterliga kallet.
17. Karl IX.
Redan vid Linköpings riksdag, år 1600, hade ofrälse
stånden och krigsbefälet erbjudit hertig Karl kronan;
adeln deremot hade blott begärt, att han ville fortfara
med regeringen.
På riksdagen i Stockholm 1602 gjorde ständerna
en framställning i samma syfte, men hertigen sjelf, som
visat sig så litet nogräknad då det gälde att utesluta
Sigismund och hans hus från tronen, tvekade nu, väl
ihågkommande att det fans en annan, som hade närmare
rätt till Sveriges tron och hvilkens rätt icke blifvit
förverkad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
