Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AT>0LF TÄGAR TTLL LUTZF.N. 2l5
till Thüringerskogen. Om denna plan hunnit utföras,
hade första steget varit taget, för att afstänga Gustaf
Adolf från Östersjön, hvarefter han ofelbart skulle gått
sin undergång till mötes. Hertig Bernhard förekom dock
Wallenstein vid försvaret af Thiiringerpassen, hvarföre
den senare valde en annan väg och inföll med sina
skaror i Sachsen.
Från framgångarne i Bäjern, der landets starkaste
fästning Ingolstadt just var på väg att öfverlemna sig i hans
händer, skyndade, som ofvan nämndt, Gustaf Adolf det
be-tiyckta Sachsen till hjelp och kom genom iimarscher i rattan
tid, för att hindra sina fienders alltför hastiga fi-amgång. På
tåget genom Franken in i Thüringen hade Axel
Oxenstierna varit konungen följaktig ända till Arnstadt, der
de båda vännerna sade hvarandra sitt sista farväl.
Oxenstierna begaf sig tillbaka till Frankfurt, af konungen
utnämnd till hans legat eller fullmäktig och styresman öfver
bela frankiska, schwabiska, neder- och öfverrhenska
kretsarne; Gustaf Adolf åter hastade, efter erhållen
underrättelse, att Pappenheim skilt sig från Wallenstein och
med 12,000 man tågat åt Halle, öfver Nurnberg, ryckte
den 5 nov. rakt mot Lützen för att, begagnande Pap
penheims frånvaro, angripa den oförberedda fienden och
upprifva hans här.
Öfver allt i Sachsen blef Gustaf Adolf helsad som
räddare och mottagen med de innerligaste uttryck af
befolkningens vördnad och kärlek. Han mottog dessa
tacksamhetsbetygelser med siu vanliga mildhet och öppna
hjertlighet, likväl inom sig sjelf med dystra aningar
och farhågor. "Ack," sade han, "måhända skall Gud
snart nog straffa både dessa menniskors afgudiska
dårskap och mig, som är föremålet derför, och visa, att
äfven jag är en svag och dödlig menniska."
Hade Gustaf Adolf, såsom hans afsigt var, kunnat
genast vid sin ankomst till Lutzen den 5 november
angripa Wallenstein, är det troligt, att dennes här hade
blifvit nedgjord. Men dels var vägen till Lützen längre
än det uppgifvits, dels gick den öfver åkerfält, som af
det ymniga höstregnet voro alldeles uppblötta, så att både
hästar och fotfolk hade svårt att framkomma, och
slutligen gjorde dimmorna samt det hastigt inbrytande mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
