Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGET Vill LVTZRN.
217
styrkan på venstra sidan ordnades efter samma grunder
som förut vid Breitenfeld. På högra flygeln stod i
första linien svenska rytteriet, ytterst Stålhandske med
finnarne, dernäst Soop med vestgötarne, Sack med
söder-manlänningarne, derefter upplänningar och östgötar och
närmast midten Fredrik Stenbock med smålänningarne.
Midten utgjordes af fotfolk, svenska, gula och gröna
brigaderna. Venstra flygeln bestod af tyskt rytteri och
andra linien nästan uteslutande af tyska trupper. I första
linien fördes befälet på högra flygeln af konungen sjelf,
i midten af Nils’ Brahe och på venstra flygeln af hertig
Bernhard af Weimar. Andra linien anfördes af
Kniep-hausen. Framför slagordningen uppstäldes artilleriet,
utgörande femton större och fyrtiofem smärre kanoner,
(jenom dimmorna under den tidiga morgonen hördes från
svenska hären psalmsången och morgonbönen, som
afslöts med Luthers psalm: "Vår Gud är oss en väldig
borg." Då den täta dimman fördröjde striden, upptog
konungen en ny psalm, den han sjelf nyligen författat,
n:o 378 i vår svenska psalmbok: "Förfäras ej, du lilla
hop", jemte ett par andra andeliga sånger. Derefter
talade ban särskildt till Svenskarne och särskildt till
Tyskarne: "Mina redliga bröder och kamrater," — yttrade
ban till de senare — "vid edert kristliga samvete och oder
egen ära beder och förmanar jag eder, gören nu eder
skyldighet, såsom I ofta med mig gjort den förr, och
isynnerhet för ett år sedan ej långt från denna plats. Då
slogen I den gamle Tilly och hans här, och hoppas
jag, att denna fienden ej skall slippa för bättre köp. Gån
friskt på! I skolen ej blott strida under mig, utan med
mig och jemte mig. Sjelf skall jag föregå eder och här
våga lif och blod. Följen I mig, så förtröstar jag till
Gud, att I vinnen en seger, som skall komma både eder
och edra efterkommande till godo. Hvarom ej, så är det
slut med eder religion, eder frihet, eder timliga och
eviga välfärd." — Efter talet, som af både Svenskar och
Tyskar emottogs med vapenbrak och glädjerop, höjde
konungen blicken mot himlen och utropade: "så vilja vi
nu deran i Guds namn! Jesu, Jesu, Jesu, låt oss i dag
strida till ditt heliga namns ära! ’ härmed svängde ban
värjan öfver sitt hufvud och kommenderade "framåt!"
Svensk historia. TT. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
