Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF ADOLFS PERSONLIGHET 0CII KARAKTER. 221
22. Gustaf Adolfs personlighet och karakter.
Sommaren 1633 öfverfördes Gustaf Adolfs
jordiska qvarlefvor af riksamiralen Gyllenhjelm på flottan
till Nyköping, der de förblefvo till den högtidliga
likbegängelsen i Stockholm d. 22 juni 1634, då de emot-#
togos af den graf i Riddarholmskyrkan, som
konungen sjelf i lifstiden åt sig förordnat. Gustaf Adolfs död blef
en sorgepost ej blott för det aflägsna Sverige, utan
närmast för den svenska hären och clet protestantiska
Tyskland, under det kejsaren, i trots af nederlaget, lät sjunga
Te deum öfver sin store motståndares fall. Vid sin död
var konungen ännu ej fullt trettioåtta år ganunal.
Gustaf Adolf var något öfver tre alnar lång och blef
med åren ej obetydligt fet, så att endast starka hästar
förmådde bära honom och under drabbningen fick han
ofta sadla en annan gångare. Han var detta oaktadt
väl växt, vig och rörlig samt botade sig en gång för
frossan genom fäktning. För det guldgula håret, jemte
pipskägg och knäfvelbårar af samma färg, kallades han
af sina tyska trosförvandter guldkonungen från Sverige. —
Hans stora blå ögon uttryckte den varma och lifliga själ,
som lefde och arbetade inom honom-, ur hans blick
talade ett skarpt förstånd; hans hjerta klappade för
sanning och rätt, för fosterlandets och mensklighetens
väl; i den värdiga hållningen och de ädla dragen såg
man en konung, men saknade hos honom belt och hållet
den stolthet, den stela tillbakadragenhet, som ej sällan är
höghetens skyddsvärn: lika gerna som med sin närmaste
omgifning talade han med den ringaste af sina undersåter;
vänlig och tillgänglig mot alla, förstod ban att på ett
honom eget sätt förena den uppriktigaste förtrolighet med
konungsligt majestät.
Det mest framstående draget i Gustaf Adolfs karakter
var en sann och lefvande gudsfruktan. "Konung Gustaf
Adolf," vitnar om honom en samtida häfdatecknare, "är
en herre, den der börjar alla sina företag med bön och
derföre slutar dem med tacksägelse." Sjelf säger ban:
"jag söker att genom Guds ords begrundande stärka mig
mot onda lockelser. En person på min plats är ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
