Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
NYA NE TIDEN.
såren en hederlig- fred. "Den hund," skrifver
Oxenstierna, "som morrar och visar tänderne får alltid mer,
än den, som sticker svausen mellan benen och springer
sin väg." Hans kraftfulla vilja blef också i striden mot
det pålviska mörkret fortfarande protestanternas
förnämsta stöd.
Medan Gustaf Adolf ännu lefde, hade lian anbefalt
Oxenstierna att till ett möte sammankalla protestanterne
i Öfra Tyskland. Detta möte var utlyst att hållas i
staden Ulm, i nuvarande Wurtemberg, men då de
stridande härarne allt mera närmade sig denna plats,
bestämdes lleilbfonn till samlingsort. Här sammanträdde
ock i mars månad 1633 sändebud från de fyra
kretsarne, den frankiska, schwabiska, öfver- och
neder-rhenska, öfver sextio stater, bland hvilka de mäktigaste
voro Wurtemberg och Baden. Sammankomsten
öppnades d. 8 mars med gudstjenst, hvarefter alla de
församlade begåfvo sig till Oxenstiernas bostad i tyska
ordenskapitlets hus. Beslutet, som här fattades, blef af högsta
vigt för den gemensamma sakens bestånd.
Mellan de nämnda fyra kretsarne och Sverige slöts
ett fast förbund, under namn af det evangeliska
förbundet, till upprätthållande af Tysklands fria författning
och protestanternes rättigheter. — Högsta ledningen af
detta förbund lemnades åt Sverige, hvars fullmyndige
legat, rikskansleren Axel Oxenstierna valdes till
förbundets director. Till hans biträde utnämndes ett concilium
formatum, bestående af ombud från de särskilda staterna.
— Alla tillsammans förbundo sig att underhålla en
krigshär af 60,000 man samt att understödja Sverige, tills det
genom en hederlig fred fått passande skadestånd. —
Ingen stat skulle utan de öfrigas samtycke få sluta
fred med fienden.
Nedersachsiska kretsen anslöt sig sedermera till
förbundet, med åtagande att för sin del uppsätta 21,000
man och äfven Schlesien begärde, ehuru det var ett
österriki’ vt arfland, att få intagas i förbundet. De
allierades fiamgåugar voro lika förvånande, soin för Sverige
särskildt egnade att höja detta rikes anseende och ära.
Också representerades Sverige af statsmän, hvilkas
öfverlägsenhet var höjd öfver all täflan. Särskildt visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
