Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVANGELISKA FÖRBUNDKT.
sig detta då Heilbronnska mötets beslut bekräftades på
ett nytt möte i Frankfurt am Main 1634, hvarvid Sverige
förestäldes af män sådana som Axel Oxenstierna och
Per Brahe. De tyska ombuden visade sig här så
okunniga, att de under öfverläg^ningarne måste ha
sina sekreterare stående bakom stolarne, för att desse
skulle hviska dem i örat hv.id de borde svara. Axel
Oxenstierna försummade ej heller tillfället att göra
intryck, hvarföre han, ehuru annars i sina vanor enkel
och flärdlös, nu uppträdde med en ståt, som, så att säga,
stack Tyskarne i ögonen. Kring hans sexspända vagn
gingo de tyska småfurstarne som uppvaktande svenner
och med blottadt hufvud framburo de till svenske
rikskansleren tvättfat, handduk och förtäring. En hessisk
kronprins bars af Oxenstierna till dopet, och på skådepenningar
präglades hans bild, der han framstäldes som den tyska
frihetens beskyddare. Såsom evangeliska förbundets
director återinsatte ban i sina värdigheter sonen till den
fördrifne pfalziske kurfursten Fredrik. At Bernhard af
Weimar lemnade ban Franken, och flere t)Tska furstar
erhöllo af honom förläningar. "Det bör till evärdlig
åminnelse i våra häfder upptecknas," sade Oxenstierna till
sina män, då en af de tyske furstarne af honom begärt
en förläning, — "att en tysk furste af en svensk
adelsman begärt detta, och att den svenske adelsmannen midt
i Tyskland åt den tyske fursten beviljat en sådan
förläning." Många voro de på detta sätt ynnest sökande
bland Tyskarne: Oxenstierna lät det gå, ty hans
grundsats var, att alla, såväl soldater som furstar och ständer
skulle hållas’vid god vilja. Kom deremot någon af
Svenskarne med dylika anspråk, lät han höra ett annat språk.
Så t. ex. då fältmarskalken Åke Tott önskade att blifva
rekommenderad till någon belöning hos hertigen af
Mecklenburg, svarade Oxenstierna, "att en sådan hans
pretention honom icke väl anstode; det syntes honom icke
vara till fäderneslandets heder, att någon främmande om
hans belöning interpellera, liksom deras eget
fädernesland ej vore dertill sufflcient." Sjelf försmådde han,
såsom vi ofvan nämnt, kurfurstevärdigheten i Mainz,
för-blifvande rätt och slätt en svensk adelsman. Detta var
hans stolthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
