Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
NYA NE TIDEN.
handlingssätt samt slutligen hans sätt att begagna sin
ställning såsom sjelfständig och af kejsaren oberoende
fältherre hade vid Wienska hofvet väckt både ovilja och
farhågor. Då Bäjern 1633 angreps af hertig Bernhard,
hade dess kurfurste sju gånger hos Wallenstein anhållit
om hjelp, men förgäfves. I Schlesien, der Sachsarne
under Arnheim och Svenskarne under Thurn d. ä. och
Duwall tvistade om försteget och öfverbefälet, hade han
visserligen ryckt in och intagit Glogau samt derifrån
bemäktigat sig Frankfurt au der Oder och Landsberg
samt hotat Pommern; men då Regensburg fallit och
Österrike hotades, hade ban återvändt till Böhmen och der
tagit vinterqvarter. Det var i synnerhet detta som i
Wien klandrades. Kejsaren beklagade sig öfver
förödmjukelsen att hafva en medkonung, som icke lemnade
honom fri rätt öfver hans egna arfländer. Ett af dessa
hade Wallenstein, då han 1632 återtog befälet, fordrat
såsom belöning för sina tjenster, en fordran, som kejsaren
då i sin nöd måste bevilja, men som ej kunde annat än
väcka ömsesidigt misstroende emellan honom och hans
general. Slutligen framkallade dennes öfvermod och
stämplingar så mycken ovilja att kejsaren förklarade honom
fogel-fri. Öfvergifven af sin armé, som länge vacklat mellan sin
trohet mot honom och mot kejsaren, samt endast
omgifven af några få sina närmaste vänner, mördades han,
sannolikt på kejserliga hofvets hemliga befallning, i Eger
den 14 febr. 1634. Han lärer då haft för afsigt att
förena sig med hertig Bernhard och Svenskarne. Ilbud,
det ena efter det andra, afgingo för att påskynda
föreningen, utan att hertig Bernhard kunde besluta sig för ett
sådant steg. De emot Wallenstein sammansvurne
officerarne i hans egen armé voro Skottarne Leslie och Gordon,
Irländaren Butler och Fransmannen Deveroux. Butler
hade på aftonen låtit omgifva det hus i Eger der
Wallenstein för tillfället bodde, med soldater. Wallenstein
hade redan gått till hvila, men sannolikt oroad af bullret
från soldatlederne nedanför på gatan, hade han stigit
upp och stod vid fönstret för att lyssna, då Deveroux
med sex af’ Butlers dragoner rusade in i hans
sängkammare. Då Wallenstein såg hvad deras afsigt var,
utbredde han armarne, genomborrades af bajonetterna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
