Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2H8 NVARF. TIDEN.
Cratz, som med hufvudet fick plikta for det han
öfvergått till protestanterne.
An mer betydelsefullt blef likväl detta nederlag
genom den misstro till egna krafter, som det ingaf
Tysklands protestanter. Redan förut oeniga och
afundsjuka på hvarandra och på Svenskarne, hastade de nu
hvar för sig att hos kejsaren söka nåd och tillgift,
lemnande sina bundsförvandter och den gemensamma saken
i sticket. Den som, i full glömska af sina förbindelser,
i detta fall föregick med exempel, var kurfursten af
Sachsen. Med glädje såg han nu den tid vara inne,
då han kunde spela en hutvudrol i Tyskland och
derifrån fördrifva Svenskarne, hvilka han tänn vara alltför
mycket i vägen för hans planer. Hans ovilja mot dem
framträdde nu i öppen dag. Genom den förberedande
fredsunderhandlingen i Pir na i nov. 1634 hade
kurfursten åtagit sig att med vapenmakt fördrifva Svenskarne,
såvida de ej inom den derpå följande 25 febr. antagit
fredsvilkoren och godvilligt utrymt Tyskland. Om de
ville gå in härpå, skulle de erhålla 1 million riksdaler,
annars ingenting. För sin egen del erhöll kurfursten
Lausitz och åt sin son, den andre i ordningen,
Magdeburg. Brandenburg skulle, om det biträdde freden,
erhålla Pommern, och äfven andra stater lockades genom
landvinningar. Dessa underhandlingar ledde äfven till
freden i Prag den 20 maj 1635, hvari kurfursten på eget
bevåg uppträdde som det protestantiska Tysklands
målsman, utan att likväl protestanterne af den reformerta
trosbekännelsen der.iti inneslötos. Härigenom blef Schlesien,
som till större delen beboddes af protestanter och som
erhållit löfte om Kursachsens bemedling hos kejsaren,
lemnadt åt sitt öde, hvarföre sachsiske fältmarskalken
Arnheim öppet förklarade, att han efter en så skändlig
handling ej vidare ville tjena Kursachsen: han begärde
derföre genast sitt afsked. Kurfursten deremot såg den
vunna freden med belt andra ögon: i alla kyrkor i
Sachsen höllos tacksägelser för det lyckligt ändade kriget.
Oaktadt freden till en början mötts af bela det
protestantiska Tysklands förtrytelse, var likväl fruktan för
kejsarens makt så stor att, innan året 1635 gått till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
