Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖUBüXH MKLI.AN FliANKRIKK OCH SVKRIGE.
249
ett krig med Polen, som just då skulle förorsakat Sverige
stora både svårigheter och faror, gjorde att svenska
regeringen i de rimligaste punkterna gaf efter. Så slöts den
den 2 september 1635 ett stillestånd med Polen på
tjugusex år, hvarigenom Sverige afstod sina besittningar i
polska Preussen, med de indrägtiga preussiska tullarne, om
hvilka Oxenstierna sade, att de ensamma inbragte lika
mycket som halfva Sverige. Det var en känbar uppoffring,
tör att under den brydsamma ställningen i Tyskland kunna
försäkra sig om lugn och trygghet från Polens sida. Också
hade man ej vågat åt Oxenstierna meddela vilkoren för
stilleståndet, innan detta redan var afslutadt. Med mycket
missnöje mottog ban underrättelsen härom och gaf i skarpa
skrifvelser både rikets råd och regeringen i Stockholm
samt underhandlarne i Polen sitt missnöje tillkänna.
Underhandlare på Sveriges sida vid stilleståndets afslutande
voro grefve Per Brahe, Herman Wrangel, Ake Katt och
Dag samt Johan Oxenstierna, kanslerns son. Xågon var
aktig fred med Polen kunde likväl ej vinnas, emedan
Yasaättlingarne på polska tronen icke kunde förmås att
afstå från sina anspråk på Sveriges krona.
För att upprätthålla sakerna i Tyskland fans för
Oxenstierna ej annan utväg öfrig än att söka Frankrikes
bistånd. Visserligen var detta land genom fördraget i
Bärwalde i förbund med Sverige, men dess understöd hade
hittills inskränkt sig till ett måttligt penningbelopp för
svenska truppernas underhåll. Deremot hade Frankrike, under
G ustaf Adolfs ständiga framgångar i Tyskland hvarken
ansett nödigt ej heller haft tillfälle att på annat sätt ingripa i
Tysklands angelägenheter och strider, hvilket Oxenstierna,
äfven efter Gustaf Adolfs död, med den fina diplomatens
skicklighet vetat förebygga. Det var också med en viss
afund Frankrike bevittnade Svenskarnes ovanliga lycka
på den stora krigsskådeplatsen. Med slaget vid
Kördlin-gen vände sig bladet. Richelieu, Frankrikes allrådande
minister, kunde ej med likgiltighet åse, att Svenskarne
voro nära att helt och hållet undanträngas och Österrike
på väg att återvinna sin forna tryckande öfvermakt. Ä
andra sidan var det för Oxenstierna af högsta vigt att
ersätta hvad Sverige förlorat genom sina tyska
bundsför-vandters affall. Detta kunde endast ske genom att höja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
